Recension

: Den onda badankan. Ditt barn och de osynliga gifterna
Den onda badankan. Ditt barn och de osynliga gifterna Katarina Johansson
2012
Ordfront
8/10

Ditt barn, mitt barn, våra barn – och våra gifter

Utgiven 2012
ISBN 9789170376740
Sidor 204

Om författaren

Katarina Johansson är miljöjournalist och dokumentärfilmare. Hon driver produktionsbolaget Filmosont, har gjort filmer om bland annat könsbyte, gömda flyktingbarn och stormen Gudrun, och undervisar också i film på gymnasiet. 2011 kom boken Badskumt. Gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg ut, och 2012 kom Den onda badankan. Ditt barn och de osynliga gifterna.

Filmosont – mer om Katarina Johansson på produktionsbolagets hemsida.

Sök efter boken

Vad är otäckare än alla teorier om illvilliga konspirationer? Kanske ”ett experiment utan agenda och där ingen har kontroll”? Så beskriver miljöjournalisten Katarina Johansson samhället vi lever i, där vi alla ”är försökskaniner i ett världsomfattande kemiskt experiment där i synnerhet barnen är förlorarna”.

Om just barnen handlar det i Johanssons nya bok, Den onda barnankan. Ditt barn och de osynliga gifterna. Det handlar om leksaker, barnmat, barnkläder, barnvagnar och bilbarnstolar, men lika mycket om vår kemikaliestinna vardagsverklighet i allmänhet – om byggnadsmaterial, färg och tapeter, möbler, textilier, elektronik, livsmedel och resor – varför jag egentligen tycker det är lite synd att den här boken fått en smalare målgrupp än den i själva verket angår.

Jag själv har till exempel vare sig barn eller några konkreta planer på att skaffa några. Däremot har jag dels någon sorts allmänt samhällsintresse av att vi inte förgiftar kommande generationer, dels lever jag ju i stort sett i samma verklighet som barnen (även om jag försöker låta bli att bita på fjärrkontrollen och sådant). Här finns med andra ord en hel del att ta till sig oavsett reproduktionsplaner.

Men visst, barn är ju ovanligt utsatta på många sätt. De har ett annat sätt att förhålla sig till tingen omkring sig, de biter och slickar på allt mellan himmel och jord, de krälar runt på golvet betydligt mer än vuxna normalt gör och de äter abnormt mycket i förhållande till sin kroppsvikt. Dessutom är de ju inte färdigutvecklade, och också därför mer känsliga. Och som om inte det vore nog: ju nyare människa desto mer belastande arv.

Ett barn som föds idag har nämligen ungefär 200 främmande ämnen i kroppen. Redan när det föds. Fler överförs via bröstmjölken (som ändå ska vara att föredra jämfört med alternativen). Som kvinna är det på det sättet fördelaktigt att föda barn, och inte minst om man gör det när man är lite äldre. Då dumpar man nämligen en del av alla de kemikalier man själv hunnit samlat på sig i kroppen på sitt barn. De flesta föräldrar skulle nog hellre behålla alla de här riskabla ämnena själva, men tyvärr, så funkar det ju inte. Vi får inte välja.

En siffra som jag fastnar för är att fallen av barncancer i Europa ökar med en procent per år. En procent per år. Det är jättemycket. Varför ökar det över huvud taget? Jo, vi blir också bättre på att behandla cancer, men är det inte i slutänden att behandla bara symptomen? Gör vi verkligen tillräckligt mycket för att förstå och förhindra orsakerna?

Frustrerande ofta är det svårt att veta. Vi omges av så oerhört många komplicerade ämnen och de har ökat omkring oss i så snabb takt att det är omöjligt att riktigt veta konsekvenserna. Johansson förordar försiktighetsprincipen, och hänvisar ofta till danska undersökningar och myndighetsbeslut där man enligt samma princip förhåller sig restriktiv och hoppas att EU-lagstiftningen ska följa efter. Det tycker jag är ett intressant exempel, inte minst om man jämför med den svenska regeringen, som istället går emot EU när det gäller vargjakt och snus. I den sistnämnda frågan utlovade handelsministern nyligen till och med ”fullskaligt krig” – vore det inte fint om ett liknande engagemang gick att uppbåda när det gäller förgiftningen av våra minsta?

Nu hör du kanske till dem som tycker att allt det här låter väldigt deprimerande. Jag tror att den vanligaste frågan Katarina Johansson får om sina angelägna böcker faktiskt är ”Vill vi verkligen veta detta?” Men hur i hela helskotta ska vi kunna göra något åt det om vi blundar?

Johansson fokuserar ändå, precis som i föregångaren Badskumt. Gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg, just på vad man kan göra. Vilka produkter och beteenden som är att föredra framför andra, vilka rättigheter man faktiskt har och hur man kan bära sig åt för att vara med och påverka. Personligen kan jag kanske tycka att för mycket krut läggs på klämkäck ”konsumentmakt” istället för på att kräva politisk förändring, men det är onekligen en bedrift att sammanfatta det här ämnet så konkret, lättfattligt och hoppfullt. Här finns till och med recept på saker som miljövänligare pyssel, rengöring och ogräsbekämpning.

Är då allt det här att lägga tyngd på redan skuldtyngd småbarnsförälder? Nej, det tycker jag egentligen inte. Precis som i så många miljörelaterade frågor handlar det istället ofta om att ta det lite lugnare, göra – och förstås inte minst konsumera – lite mindre, och kanske lämna lite mer plats för eftertanke.

Det kan väl vara ett ganska attraktivt budskap för både stora och små?

Ella Andrén

Publicerad: 2013-03-21 00:00 / Uppdaterad: 2013-03-20 22:18

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5148

3 kommentarer

Hon borde skriva en variant för vuxna också, alltså för typ singlar. Om barnleksaker är dåligt kollade, hur dåligt kollade lär inte ”vuxenleksaker” va? :-)

Pricken Oregistrerad 2013-03-25 12:02
 

Hm, jag antar att det skulle kunna ligga något i det ..? Har faktiskt ingen aning. Någon annan?

Barnleksaker, för att förtydliga, regleras under EU:s leksaksdirektiv, och Johansson har en del konkreta tips på vad man mer kan göra för att undvika potentiellt skadliga ämnen. Inte köpa plastsaker tillverkade före 2007, till exempel, eftersom reglerna blev hårdare då, undvika vissa plasttyper/märkningar, inte köpa plastleksaker tillverkade utanför EU och inte köpa plastleksaker som luktar (kemikalier eller parfym eller bara allmänt skumt), om jag inte missminner mig. Kanske en del av det kan ha någon tillämpning även på … andra plastsaker? Om det är plast vi pratar om?

Ella Andrén Redaktionen 2013-03-25 15:14
 

Vi måste kräva industrin på bevis för oskadlighet när kemikalier används. Liknande tester av mediciner.
Försöka att sluta köpa plast.

Carl E. Lundborg Oregistrerad 2013-07-12 01:28
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?