Främlingens grav är del två i Widmarks vikingaserie för barn i lågstadieåldern – det ska bli fem delar. Det är en mustig skröna av bästa sort. Vi får höra om hur en främlings avsågade huvud och ett oöppnat skrin för länge sedan begravdes utanför byn. Snart blir Halvdan, vår hjälte från del ett, tillfångatagen av ett gäng spöklika våldnader, anförda av den vidriga Asta. Asta anför tio skepp som kommer att bränna ner byarna om hon inte får tillbaka huvudet och skrinet.

Först förstår Halvdan inte varför hon inte bara bränner och tar vad hon vill, men snart fattar han. Asta vet inte att bebyggelsen på de bägge sidorna av floden är två byar som avskyr varandra. På ena sidan kristna, på andra sidan vikingar. Om hon förstod det skulle hon genast skövla allt.

Halvdan behöver allt sitt skarpsinne för att både få det att framstå som om byarna är enade och för att få tag på det avsågade huvudet och det oöppnade skrinet.

Jag var en smula skeptisk till del ett i den här serien. Det var som om Widmark och illustratören Vänehem ville vara både folkbildande och berätta en mustig historia.

Det blev en krock. Man ville säga något sant om vikingatiden och om fiendeskapet mellan kristna och hedningar. Och man var samtidigt följsam mot äventyrsberättelsens krav på endimensionella karaktärer och tydliga motsättningar mellan det goda och det onda och mellan det smarta och det korkade.

I del två har de – och det gillar jag skarpt – släppt idén om att säga något sant om vikingatiden. Här är vikingarna lika nyanserade som tjuvar och riddare i Robin Hood eller som romer och galler i Asterix och Obelix.

Asta och hennes hejdukar är onda gastar som på inget sätt liknar vanliga människor. Och precis som det skall vara i äventyrsberättelser så står intelligensen på det godas sida. De onda kan verka smarta, men till sist så besegras de av sina blinda drifter och glömmer förnuftet.

Låt oss hoppas att serien fortsätter i den här andan. Att det blir mustiga berättelser där – precis som hos historieromanens uppfinnare Walter Scott (Ivanhoe) – den historiska verkligheten bara är en spännande bakgrund för att ännu en gång få berätta om den eviga kampen mellan det goda och det onda.