Vikingatiden är en tidsperiod som varade ungefär mellan år 750 och år 1100. Den här perioden i nordisk, brittisk och irländsk historieskrivning kännetecknas av befolkningsökning, skeppsbyggarkonst och handel. De flesta var bönder, men en del for i väg på resor över haven till andra platser för att… Ja, just det! Hur levde man under vikingatiden? […][...]

Det finns så många händelser i den egna familjens historia som skulle vara värda att berätta om för andra. Vid tillfällen när anekdoterna ges liv av någon som själv upplevt dem är jag ofta idel öra, det är kul att höra om andras livserfarenheter. När jag tänker efter tycker jag att många händelser från mina […][...]

Den historiska vikingatiden har nog få missat, som ett nordiskt unikum mellan järnålder och medeltid, förhistorisk och historisk tid. Men den kulturella vikingatiden? Vad är det för något? Denna kulturhistoriska epok lanseras (åtminstone så vitt jag vet) i Håkan Strömbergs bok Vikingen har visst horn, och avser perioden från 1800-talets början fram till idag, när […][...]

Han hade mycket god hand med kor och kunde ha blivit en utmärkt ladugårdsförman. Det var Frans G Bengtssons far som sa det och Frans G ansåg i resten av sitt liv att detta var det finaste beröm han någonsin fått. Det hade sin bakgrund i att han vid tjugoett års ålder fick en njursjukdom […][...]

Vei är namnet på en ung kvinna – mänsklig, men inte fullt mänsklig – som flyter i havet i början av Sara Bergmark Elfgrens och Karl Johnssons äventyrsberättelse med samma namn. Bara efterhand får läsaren komma underfund med hur hon hamnat där. På havet finns också ett vikingaskepp ute på irrfärd under ledning av den […][...]

För den historieintresserade är det oerhört spännande att leva i nutid. Mer än någonsin har vi möjlighet att få en detaljerad inblick i hur Sverige, dess befolkning och kultur har utvecklats och byggts upp under årtusenden. Detta tack vare arkeologiska fynd och DNA-testade privatpersoner. Just denna privat initierade kartläggning av DNA gör forskningen en ovärderlig […][...]

Det är svårt att tänka sig ett mer perfekt bokpar att samläsa än de båda Augustnominerade fackböckerna Käraste Herman av Maja Hagerman och Min europeiska familj av Karin Bojs. Den ena om den svenska rasforskningens fader, Herman Lundborg, den andra om de senaste rönen kring de där mänskliga anlagen han och inte minst hans tyska […][...]

Ivar Lundgrens roman om den tyske benediktinermunken och missionären Ansgar, som föddes 801 och avled 864, grundar sig i stora drag på Ansgars vän Rimberts levnadsteckning Vita Anskarii, som skrevs under åren 865-876. Rimbert och Ansgar stod varandra nära under 30 år. På Wikipedia läser jag att Rimberts biografi förmedlar många intryck från Ansgars vistelse […][...]

Främlingens grav är del två i Widmarks vikingaserie för barn i lågstadieåldern – det ska bli fem delar. Det är en mustig skröna av bästa sort. Vi får höra om hur en främlings avsågade huvud och ett oöppnat skrin för länge sedan begravdes utanför byn. Snart blir Halvdan, vår hjälte från del ett, tillfångatagen av […][...]

”Har det här hänt på riktigt?” Om en åttaåring droppade den kommentaren efter att ha läst första boken i storsäljande och produktive Martin Widmarks nya serie Halvdan viking skulle jag inte ha något bra svar. Samma sak verkar ha slagit förlaget och författaren. Både i baksidetexten och i ett, för barnböcker ovanligt, förord diskuteras om […][...]