Det här är en fantastisk bok. Vi möter det bästa i en svensk barnbokstradition där man tar barn på allvar och vrider och vänder på psykologiska grundord som ensam, dum och obetydlig. Men vi möter också en inriktning på språket, man går på upptäcksfärd bland ord. Första bokens – detta är den andra – diskussion […][...]

Det är egentligen inte förrän läkaren talar om för honom att hans stämband är förlamade och att det inte är säkert att de någonsin hämtar sig som han verkar vakna upp ur själva överlevandet, tänka längre fram än till nästa vakna stund: herregud, han är ju musiker – vad återvänder han till för liv om […][...]

Idéhistorikern Nils Uddenberg har skrivit en bok om något av det mest intressanta man kan läsa (om ni frågar mig). Nämligen den medicinska historien. Närmare bestämt om Carl von Linné och hans föreläsningar i sjukdomarnas system. Linné var inte bara botaniker och zoolog, såsom han är mest känd för oss idag, han var faktiskt främst […][...]

Det största problemet med den här boken är att den inte riktigt vet vad den har för målgrupp. Om det är några böcker som bör ha en tydlig målgrupp är det böcker inom området psykologi. Det här är en handbok i hur man stärker ”motståndsförmågan mot påfrestningar i livet” och något i den meningen får […][...]

Sedan psykatrireformen i mitten av nittiotalet, har kommunen huvudansvaret för bland annat boendet för personer med långvarig psykisk funktionsnedsättning, de som anses medicinskt färdigbehandlade, de patienter som inte längre anses ha ett behov av en sjukhusbaserad dygnet-om-vård. Har individen väl fått en plats på ett LSS-boende är alla övriga insatser obefintliga, eller, ytterst svårtillgängliga. Begrepp […][...]

Boken gör verkligen skäl för sin undertitel, ”en delikat historia”. Den är utsökt välskriven och mycket känslosam. I den här romanen ryms två storslagna kärlekshistorier. Nathalie och François är det perfekta paret. De är unga, vackra och oerhört förälskade. De har precis bestämt sig för att skaffa barn när François plötsligt dör. Under åren som […][...]

Det finns olika sätt för en romanförfattare att låta sina karaktärer möta omvärlden på. Ett kan vara att placera protagonisterna i en laddad, realistisk miljö och få dem att attackera eller åtminstone gestalta samtiden. Ett annat sätt kan vara att sätta dem i en surrealistisk, mer orimlig natur eller situation, bara låta den verkliga världen […][...]

Jag har applåderat miniformatet på böckerna sedan det kom förra året. Jag som fortfarande använder mig av gamla hederliga anteckningsböcker skriver redan på den ledden. Boken läses alltså på längden, där en boksida motsvarar ett excessuppslag. Men Syskonmakaren är den första bok som jag faktiskt läst som Excess. Och det är precis så bra som […][...]

Pornografin äter oss. Antipornografin spottar ut oss. Ingen av dem älskar oss. Carl-Michael Edenborg, idéhistoriker, författare och förläggare, ställer i Det parapornografiska manifestet dessa båda – pornografin och antipornografin – inte emot varandra, utan bredvid varandra för att påvisa att de delar samma gemensamma utgångspunkt. Där pornografin vill klä av människan och strävar efter att […][...]

Gabrielle Wittkops debutroman Nekrofilen kom ut första gången 1972. På svenska gavs den ut 2004. Själv läser jag Nekrofilen först 2012 – på andra försöket. Första gången jag slår upp boken befinner jag mig i helt fel sinnestämning för att kunna ta emot den. Inledningens beskrivning av en liten flickas hårlösa bleka venusberg, och huvudpersonens […][...]