Årstiderna är en av många som levererar grönsaker hem till dörren. Med varje låda kommer några recept, anpassade för veckans grönsaker. När de ger ut en Årstidernas kokbok är det lätt att få tråkvibbar. Att samla 120 veckors recept på ett ställe blir inte nödvändigtvis spännande läsning.

Rätterna i boken ligger stabilt i genren där 95% av alla recept återfinns: Vardagsrätter med en kul knorr. Det finns en del fällor att trilla ner i när man gör vardagsrecept med knorr.

#1 Det kan bli för mycket knorrar och för lite fokus på grundrecepten, en dålig pannkakassmet blir inte bättre för att man puttar i muscuvadosocker.

#2 Inte sällan hoppas man på mervärde genom att tryffera texten med personliga anekdoter. Dessa har i princip aldrig med rätten att göra och är käcka på ett irriterande vis.

#3 Om man är sugen på en vegetarisk förrätt så tar man inte fram en tunn kokbok som rör sig över förrätter, huvudrätter och efterrätter inom både kött, fisk och grönsaker. Lite av varje funkar inte.

#4 Bevisligen lagar folk helst rätter det finns ett foto på, varför vissa böcker har en stor, läcker bild till varje recept. Alltså blir det för få rätter.

Årstidernas kokbok lyckas undvika alla dessa fällor. Det är en fantastisk receptsamling. I och med att kokboken innehåller så många recept, den är 400 sidor tjock och inte överlusad med foton, och eftersom flera recept åtföljs av ”kan användas på alla grönsaker”, så är den lätt att använda. Om man t.ex. har en halvtorr bit rotselleri liggandes i kylen så får man sex recept att välja på.

Kokboken är som en lightvariant på det som är så populärt på finkrogarna just nu: ett nordiskt kök men råvarorna i centrum. ”Simple Nordic” är det nya ”Simple Italian”.

Receptsamlingen innehåller både kött och fisk, men det är grönsakerna som spelar huvudrollen. Om detta är ett kök som tilltalar så fungerar den här som en grundkokbok, fullt jämförbar med klassiker som Bonniers kokbok och Coops Vår kokbok.

Min enda invänding – och det gäller nästan alla kokböcker utgivna i Sverige – är att recepten utgår från att man inte kan laga mat. Vi tar ett exempel. Vi kokar rotfrukter i en skvätt vatten tills det nästan gått torrt, sedan lägger vi i en klick smör för att glasera det hela och avslutar med hackad persilja. Denna boks metod är att ange alla mått exakt. Vi behöver 600g rotfrukter, 1 dl vatten och 10 gram smör.

Ett annat alternativet, som Jamie Oliver är bra på, är att strunta i exakta mått och berätta principen bakom det hela och säga vad vi skall göra om något går fel. Har olika rotfrukter olika koktid? Kan vi använda olivolja istället för smör? Skall smöret brynas eller bara smälta? Detta sätt lär oss laga mat istället för att följa en instruktionsmanual.

Men med detta undantaget är det en mycket bra kokbok. Jag kan ha fel, men det känns som om recepten är tillkomna för att någon har gillat att äta maten tillagad på precis det här sättet, inte för att man skall producera en kokbok med knorr. Och bättre betyg kan jag inte ge.