Söndag, med text av Kim Fupz Aakeson, handlar om Torsten som ska få ett litet syskon. Han tycker nog att det ska bli ganska roligt tills Willy, hans sämsta kompis talar om för honom att folk ”skaffar nya bebisar när den första bebisen har blivit för stor och ful och jobbig.” Ännu värre är att Willy säger till Torsten att hans föräldrar inte älskar honom längre.

Torsten tänker. Det är ju faktiskt så att hans föräldrar tjatar ganska ofta på att han ska städa sitt rum nu när han är stor. Det är inget Torsten brukar göra, det är ju så tråkigt. Nu går han däremot raka vägen hem och städar på sitt rum. Han tänker på allt han kan som ändå är rätt bra. Mamma och pappa märker knappt att hans rum är städat. Men det som han inte kan göra gnager ändå i honom.

Torstens farmor har flera barn. Torsten frågar henne vem av dem hon älskar mest. Hon säger att hon älskar alla lika mycket, att det kommer mer kärlek ju fler barn det kommer. Torsten hoppas att farmor har rätt för bebisen kommer snart att komma.

(c) Eva Eriksson

Eva Erikssons illustrationer blir man glad av. Som i Tim och Pico flyttar förmedlar hennes illustrationer mer än den maffiga texten säger, ännu mer. Jag har däremot en invändning. Både Söndag och Tim och Pico flyttar ges ut på Opal förlag. Det är lite tråkigt att Torsten då ser likadan ut som Tim. Givetvis har en illustratör en egen stil som går att känna igen, så också Eva Eriksson, men att huvudkaraktärerna i två helt olika böcker ser likadana ut är tråkigt.

Söndag är rekommenderad för barn mellan 4-8 år. Det är ganska mycket text att läsa, texten är dessutom skriven fritt associerande vilket gör den lite rörig. Förmodligen inte helt lätt för någon i 8-årsåldern att läsa själv. Jag reagerar också på det faktum att Torsten kallar Willy sin sämsta kompis. Det är inte något jag vill uppmuntra barn att lära sig säga.