Recension

: Skabrösa elegier och heliga sonetter
Skabrösa elegier och heliga sonetter John Donne
2012
ellerströms
9/10

Dikter på liv och död

Utgiven 2012
ISBN 9789172472914
Sidor 56
Översättare Gunnar Harding

Om författaren

John Donne föddes 1572 i London. Han växte upp i en katolsk familj men konverterade och prästvigdes 1615 i anglikanska kyrkan. Han skrev lyrik i barockstil, men också predikningar och teologiska uppsatser. Han avled, troligen i cancer, 1631.

Sök efter boken

Aldrig tidigare har den engelske poeten John Donne samlats i svensk översättning i någon större utsträckning än enstaka dikter i tidskrifter eller antologier. Så när ellerströms nu ger ut ett urval i Gunnar Hardings tolkning är det verkligen – för att använda ett slitet uttryck – en kulturgärning. Donnes dikter är mustig barockpoesi när den är som bäst och intensivast – tänk Lars Wivallius för en svensk motsvarighet. Det här är dikter på liv och död, som samtidigt och oupphörligt sammanflätat behandlar de verkligt stora, och vitt skilda, perspektiven.

Gunnar Harding har, förutom tolkningen, skrivit en initierad och spännande inledning där han tecknar huvuddragen i Donnes liv men även lika mycket det samtida England och den turbulenta tid Donne levde i. Han föddes och växte upp i en katolsk familj. Efter Henrik VIII:s självsvåldiga brott med den romersk-katolska kyrkan, och inrättandet av den anglikanska statskyrkan, piskades snabbt kritiken mot katolikerna upp. Snart handlade det om veritabla förföljelser, och bekännelsen till den katolska tron kunde i många fall få dödliga följder. Donne valde att konvertera till den anglikanska kyrkan. Här, som på många andra punkter, var hans liv motsägelsefullt och dunkelt. Var det på grund av äkta övertygelse, eller kanske snarare karriärhänsyn, som han valde att byta bekännelse?

Den svenska samlingen har fått titeln Skabrösa elegier och heliga sonetter. Den säger det mesta om de olika och motsatta perspektiv som dikterna, och också Donnes liv, innehåller. Höjdpunkten på hans karriär blev tjänsten som domprost i St Paul’s. Men Donne var inte bara präst och uppburen predikant – han hade också många kvinnoaffärer, och dikterna behandlar dessa i stor utsträckning. Samtidigt verkade han ha älskat sin hustru Anne djupt. Hon dog i barnsäng efter att ha fött deras tolfte barn. I samband med hennes död skrev Donne dikten ”Nocturne på Sankta Lucias dag”, där han rider i solnedgången, och samtidigt klagar att ”jag är ingen sen min sol gått ner.” För Donne sublimeras livet i mötet med den älskade, med hennes heta och (efter)längta(n)de kropp: ” Tag av det vita linne som du bär. / Skam eller oskuld finns ej längre här.”

Jag är egentligen för dåligt bekant med Donnes engelska original, men såvitt jag kan bedöma har Harding lyckats mycket bra att föra över dikterna till krispig och klingande svenska. Donne, precis som Shakespeare, arbetar mycket med dubbeltydigheter och ordvitsar. Ett exempel får bli ur ”Kärlekens krig”, där Donne skildrar alla de män som drar ut i krig, men också de som förblir hemma och ”siktar in sig på ett skjut i hemmamiljö”. Det är både roligt och skickligt tolkat av Harding. En del av dikterna löper så smidigt att de ursprungligen kunde varit skrivna på svenska.

I skarp kontrast till dessa ekivoka stycken står de ”heliga sonetterna” som avslutar denna lilla volym. Här frammanar Donne (och det verkar som att han skrivit de flesta i dödens närhet, mot slutet av sitt liv) sitt liv och alla de synder som ligger på hans hjärta. Han ber Gud om att sända en renande eld ”tills min värld är förbränd”. Donne utbrister att ”jag blir endast fri i fångenskap hos dig, och aldrig kysk, om du ej våldtar mig.” Donnes gudsbild är mörk och kravfylld, men stundtals plötsligt ljus. Underkastelsen och rädslan går hand i hand. Återigen framträder dubbelheten i Donnes liv: ”Med ödmjuk bön jag prisar Gud idag. I morgon darrar jag inför hans slag.”

Dikter, och de som läser dem, blir ibland beskyllda för att vara tråkiga. En deckare, roman eller faktabok kan väl vara kul, tänker någon. Men dikter? Då stannar ju klockorna. Den som tänker så har inte läst John Donne. Här, i de tvära kasten mellan hopp och förtvivlan, kåthet och självspäkning, jordisk lusta och himmelsk smärta, har dikten aldrig varit mindre tråkig. Detta är på liv och död.

Richard Pleijel

Publicerad: 2012-03-28 00:00 / Uppdaterad: 2012-03-27 22:12

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4616

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?