Något är fel på Snorres dotter Vanja-Mari. Ja han heter Snorre, är född i Norge och han tror att det är något fel på hans lilla flicka. Snorre bokar ett möte med föreståndaren och förskolläraren på den förskola hans dotter går på för att prata med dem om hennes problem men de vill varken förstå eller lyssna på honom. De ser inget fel på flickan och det gör inte hennes mamma heller. Problemet bor i hans huvud.

Jag hade behövt ert stöd i det här. Min fru förnekar det fullständigt och vi skulle verkligen behöva få till en utredning för Vanja-Mari. Föreståndaren sneglar ned mot klockan som dumt dinglar mellan brösten. Ja, men nåt stöd kan du nog inte få i det här – eftersom min personal inte har märkt något av det. [...] Ja, vi måste sätta punkt nu. Vi har redan gjort klart för dig hur vi upplever Vanja-Mari. Och det är en väldigt fin flicka du har, Snorre.

Begreppen är en novell som bygger på detaljer och små intryck. När Snorre väntar på att mötet på förskolan ska börja redogör han noggrant och detaljerat för allt han ser och känner. Stolen han sitter på, skorna och armbandsuret han har på sig, rummet han sitter i, vävtapeten och dörrhandtaget på dörren in till rummet där mötet ska hållas. Och såklart Samtalet, men det avslöjas inga detaljer om vad det möjligtvis skulle vara för fel på Vanja-Mari.

Hur i helvete kan skor bli så blöta i tån? Du sprejar ju dem så ofta och så ymnigt med impregneringsvätskan att luftvägarna smalnar av. Skorna är av kvalitet och dessutom putsar du ju ofta dem. Ändå läcker de som såll.

En välkänd tolkningsregel, eller tolkningsmetod är den hermeneutiska cirkeln, även kallad den hermeneutiska spiralen. Tolkningsregeln lyder kort och enkelt att man förstår helheten genom delarna och att tolkningen av delarna är beroende av helheten. Ett verks helhet och detaljer ska belysa varandra. Begreppen bryter den här regeln.

Det är svårt att se helheten och förstå detaljerna när det jag vill veta, det novellen kretsar kring inte går att få tag på. Det är den frustrerande känslan Begreppen handlar om.

Förståelsen och handlingen i romanen går närmast att likna vid mötet med en sjukdom, såväl psykisk som somatisk där symptomen tar över personen. Jag läser Begreppen på just det sättet och ser inte skogen för alla träd. Det går inte att läsa novellen på något annat sätt.

Mats Kempe skriver skickligt och lyckas göra mig lika förtvivlad och frustrerad för att jag inte lyckas förstå det Snorre vill förmedla.

Vill du ha något att läsa på vägen till jobbet, skratta kort och sen glömma bort den, möjligtvis rekommendera den till en kollega är Begreppen ingenting för dig. Vill du däremot ha en läsupplevelse som utmanar ditt tålamod och dina tankar, som du inte kan släppa under arbetsdagen och sen läser på vägen hem igen är Begreppen rätt novell för dig.