Recension

: Phoenix bok
Phoenix bok Eden Maguire
2011
Semic
8/10

Spännande upplösning

Utgiven 2011
ISBN 9789155255725
Sidor 272
Översättare Carina Jansson

Om författaren

Den brittiska författaren Eden Maguire bor omväxlande i Yorkshire och i Colorado, USA. Hon har två döttrar, en häst, en hund och en katt.

Sök efter boken

Det var med blandade känslor jag började läsa den här sista boken i serien om Beautiful Dead. Å ena sidan kunde jag knappt bärga mig eftersom jag ville veta hur det skulle gå för Darina och Phoenix.
Å andra sidan visste jag ju att det var den sista boken i serien och att kärleksparet obönhörligt måste skiljas åt. Eller…?

För er som inte har läst de tre första böckerna i serien (gör det!) kommer här en kort sammanfattning:

Ellerton High skakas av fyra dödsfall under loppet av mindre än ett år. Samtliga döda är vackra tonåringar som borde ha haft hela livet framför sig: Jonas, Arizona, Summer och Phoenix. Samtliga dödsfall omgärdas av mystik. Kvar blir Summers bästa vän, tillika Phoenix flickvän, Darina. Hon som håller på att bli galen av sorg. Åtminstone är det vad hon tror eftersom hon hör ljudet av vingslag och tycker sig se de döda. Det visar sig att de döda ungdomarna har återvänt till jordelivet (som tämligen otraditionella zombies) för att försöka få klarhet i hur och varför de dog, för att få frid. De har ett år var på sig. Lyckas de inte lösa gåtan innan dess kommer de att befinna sig i de odödas gränsland för evigt, tillsammans med alla andra förlorade själar. Darina hjälper dem, en i taget, men hon måste hålla deras existens hemlig, annars får hon aldrig se Phoenix igen. Efter att ha hjälpt Jonas, Arizona och Summer är det så dags för Darina att hjälpa sin pojkvän att finna frid.

Utan att avslöja för mycket av handlingen kan jag säga att i den här boken knyts många lösa trådar ihop. Man får en förklaring till ledaren Hunters ansträngda relation till Darina, och får veta mer om Phoenix stökiga familj. Dessutom får man en tydligare bild av deras kärleksförhållande. Det förvånade mig att de inte hade varit tillsammans längre innan han dog. Hur den slutar vill jag inte ens råka antyda, men jag kan säga så mycket som att det är ett bra slut: det känns som om cirkeln har fullbordats och serien är komplett. Trots att samtliga böcker i serien följer en viss mall så bjuder den här boken på en hel del överraskningar.

Beskrivningen av karaktärerna är mer djuplodande än i de tidigare böckerna. Den som gillar författarens filmiska beskrivningar och spännande driv blir inte besviken.

Sammanfattningsvis utgör boken en väldigt bra avslutning på en väldigt bra serie. Synd bara att den är slut …

Sofia Luthman

Publicerad: 2011-09-26 00:00 / Uppdaterad: 2011-09-25 18:44

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4334

10 kommentarer

Allvarligt talat. Hur skall man gå till väga för att uttyda betygsättningen? Subjektivitet är en sak och det är naturligtvis önskvärt att en recension innehåller ett visst mått av detta, men är det här en lika bra bok som Bolaños Amulett? Enligt mig krävs det mer än ”filmiska beskrivningar” och ”spännande driv” för att åstadkomma detta.

Johan Oregistrerad 2011-09-26 00:30
 

Det här är för övrigt inte kritik mot Sofia, utan bara ett försök att diskutera kring det lätt befängda i att betygsätta litteratur på en tiogradig skala när kriterierna för ett visst betyg är odefinierbara. Jag ser naturligtvis nyttan i att ha ett lättöverskådligt system, men kan det inte göra mer skada än nytta ibland? Kan det inte vara så att siffran helt enkelt ibland ersätter recensentens behov att uttrycka sina känslor inför ett verk? Jag vet inte, utan det var bara en tanke som slog mig.

Johan Oregistrerad 2011-09-26 00:53
 

Du har förstås helt rätt i att betyg är ett ganska trubbigt instrument och ska tas med en nypa salt. Man kan grubbla ihjäl sig på hur jämförbara de egentligen är (inte bara i bokrecensioner) och framför allt är det ju svårt att jämföra genrer. En bra fantasybok för ungdomar, som det väl är fråga om här, måste nog jämföras med andra böcker i den genren, snarare än med en nobelpriskandidat eller en kokbok.

Vi tycker nog att betygssättandet tillför recensionen något – men det är ju långt ifrån allt.

Ella Andrén Redaktionen 2011-09-26 08:47
 

Jag har funderat en del över detta med betyg eftersom jag kommer skriva en ganska negativ recension av en bok som har fått lysande recensioner. Alla recensioner är ju en enda persons åsikt. Detta ställs lite på sin spets när man ska poängsätta. Jag kan undra om jag ska ge poäng efter hur min läsupplevelse var eller bedöma på annat sätt? Det jag kommit fram till är att man inte ska ta det så allvarligt. En bok kan vara en enpoängare för en person och en tiopoängare för en annan. Jag tror att det viktigaste är att betyget förklaras och att det görs tydligt att det är en personlig åsikt.

Ingrid Lindqvist Redaktionen 2011-09-26 18:44
 

Ella: Jag håller nog efter en del grubblande med dig. Betyg tillför faktiskt en recension något. Det kanske kan jämföras med en ultraminimalistisk resumé? Naturligtvis inser jag det svåra och ibland orättvisa i att jämföra böcker i olika genrer som fått samma betyg. Det som fick mina tankar att börja snurra var nog att jag kom och tänka på liknade recensioner när jag var i 10-11årsåldern och hade börjat tassa in på vuxenlitteraturens område. (Ja, jag var en av de där lillgamla, brådmogna, outhärdliga ungarna man bara brukar se i dåliga tv-serier!) Jag kände alltid att ett högt betyg på en ungdomsbok var en klapp på huvudet, ett ”Ja ja, lilla vän. Språket är relativt torftigt, handlingen är fylld av klichéer och huvudpersonen endimensionell, men det duger åt er barn och ungdomar”. Samtidigt är det ju självklart att en ungdomsbok ska bedömas efter sina kvaliteter som ungdomsbok, en kokbok efter sina kvaliteter som kokbok etc. Jag har inga svar och jag är klok nog att inse att jag har åsikter och inte fakta i ämnet, men tycker ändå att det är intressant att resonera kring.

Ingrid: ”Jag tror att det viktigaste är att betyget förklaras och att det görs tydligt att det är en personlig åsikt.” Där är vi helt överens! Det jag är orolig för är att litteraturkritiken närmar sig de kortfattade musikrecensioner man kan läsa i morgontidningarna på onsdagarna: Ett fåtal meningar om skivan och ett betyg som skall ersätta ett vidare resonemang kring verkets kvaliteter. Det här är nog i och för sig fel forum att föra min diskussion på eftersom DBC faktiskt publicerar riktiga recensioner, vilket jag uppskattar storligen, men det var här jag var när jag började fundera. Jag vill nog ställa en öppen fråga till ALLA som någon gång recenserat något: Hur stor är risken att man avbryter sig mitt i en recension och tänker ”Äh, jag behöver inte skriva mer. Jag ger den 4/5 så förstår alla att den är bra”? Jag kan föreställa mig att den risken är mindre här än på en kvällstidning eftersom det är skillnad att skriva på ackord och på att skriva på grund av ett genuint intresse, men är det aldrig frestande?

Johan Oregistrerad 2011-10-03 15:07
 

Hej Johan och tack för att du drog igång den här spännande tråden!

Angående litteraturkritiken (och kanske all typ av kulturkritik) som lång, reflekterande text är det nog tyvärr så att den håller på att försvinna i dagspressen. Och istället ersätts av korta omdömen kombinerade med en siffra. Den djupgående litteraturkritiken flyttas istället till smalare tidskrifter med mer utrymme, men färre läsare.

Det finns många anledningar att ta del av litteraturkritik, även för dom som inte söker sig till dessa tidskrifter, och av annan litteratur än det som vanligast tas upp i de sammanhangen. Personligen tycker jag att det är viktigt att böcker och läsning förblir något som är lustfyllt.

Svaret på frågan ifall jag någonsin avbryter mig för att istället låta betyget tala är ett klart nej. De allra flesta böcker vill jag skriva mycket mer om än vad som ryms i bloggformat. Så för mig handlar det mest om att stryka för att läsaren inte ska avbryta sig mitt i recensionen och istället kika på betyget!

Emelie Novotny Redaktionen 2011-10-05 15:40
 

Hej Emelie, och det var så lite så!

Jag tror tyvärr att du har helt rätt angående litteratur- och kulturkritikens tynande tillvaro i dagspressen (med enstaka undantag i SvD:s Under Strecket). Självklart läser jag litteraturtidskrifter, men kan inte undgå att medan jag gör det tänka på hur mycket den som bara läser dags- och kvällstidningar missar, för inget gör mig så lässugen som en fullödig, välskriven recension av en högaktuell bok! DET ger mig läslust, njutning och nyfikenhet!

Jag ska väl erkänna att jag egentligen inte trodde att någon recensent här skulle göra så, avbryta sig och låta siffran ersätta resonemanget, men jag tror att det skulle vara en frestelse för den som till exempel skriver på frilansbasis på en lokaltidning eller liknande (om sådana varelser längre finns!) eftersom det innebär att man kan ge sig i kast med nästa anmälan.

Nåväl, efter allt jag sagt och grubblat över vill jag säga att jag tycker att samtliga fasta recensenter här HAR en bra balans mellan ordrikedom och substans. Jag kan tänka mig att det är svårt att recensera en bok man tycker riktigt bra eller riktigt illa om och samtidigt hålla sig inom det begränsade utrymmet bloggformatet innebär, men jag tycker att ni gör det bättre än de flesta ”proffstyckare” i dagspressen. Jag menar, det finns ju en anledning till att jag återvänder hit dagligen.

Johan Oregistrerad 2011-10-10 15:13
 

Tack Johan det gläder oss alla att du tycker att vi gör ett bra jobb.

Camilla Hällbom Redaktionen 2011-10-10 17:44
 

ja, jätteroligt att du kikar in här ofta!

bloggformatet är ju begränsat på ett sätt, genom att lästålamodet på skärm är mycket mindre än i tryck. men å andra sidan så har vi obegränsat med utrymme och är inte styrda till att hålla oss inom ett visst antal tecken. något som vi också försöker utnyttja. tex barn- och ungdomslitteratur får väldigt korta recensioner i de flesta dagstidningar, försöker vi ge samma plats som litteratur för vuxna.

Emelie Novotny Redaktionen 2011-10-12 23:33
 

Det är faktiskt något jag har lagt märke till, just det här att ni behandlar barn- och ungdomslitteratur som litteratur, att ni faktiskt tar det på allvar och att ni inte bara hastar er igenom recensionen med en kort resumé följd av en tumme upp eller en tumme ner. Jag är övertygad om att våra tidigaste läsupplevelser i stor utsträckning formar våra senare, och att det faktiskt är viktigt att man som barn inte bara läser, utan läser BRA böcker.

Johan Oregistrerad 2011-10-19 04:38
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?