Folk som kommer hem till mig reagerar oftast på två saker. Först böckerna (de som ligger i travar på golvet och tvingar mig att ta en omväg varje gång jag vill nå min säng) och sen skorna. När jag var sisådär femton år var jag närmast äckligt besatt av skor, och lyckades på ett par år samla på mig drygt femtio par (behöver jag tillägga att inga av dessa är särskilt fotriktiga?). Tre år på Norrköpings mest miljömedvetna gymnasium botade mig från skoshoppingen, men de införskaffade kärlekarna finns kvar. Sällan använda men desto oftare beskådade där de står i min BILLY-hylla och trängs med böckerna.

På mina vita hyllplan råder närmast anarki. Mitt motto är ungefär ”ordning är överskattat”. Här blandas fotoböcker, bilderböcker, kurslitteratur, recensionsexemplar och serieböcker med filmer och anteckningsböcker. Jag har ibland funderat på färgmatchning, men det blir ofta problem storleksmässigt, så det övergick till något det-som-ser-allmänt-snyggt-ut-försök. Annat jag funderat på är det här med enkla rader, det vore ju onekligen praktiskt att se alla böcker, för översiktens skull. Men det tar ju ganska mycket plats.

Och så golvet. På golvet råder, till skillnad från i bokhyllan, minutiös ordning, fastän ingen ser det. Man skulle kunna säga att det råder ordning i smyg. Här finns högar för kurslitteratur, lagda i högar uppdelade för varje kurs, här finns recensionsböcker som ska läsas, och som lästs och som ska omskrivas, här finns biblioteksböcker som ska läsas, och som lästs och ska lämnas tillbaka, och högen med Lilla Augustpris-antologier som jag inte vet vart jag ska göra av (så går det när man har den minsta lilla framgång på den litterära banan (i mitt fall nomineringarna till just detta pris) – man får kopiösa mängder böcker som man till slut skäms för att försöka pracka på folk).

Böckerna äter sig också in på en del andra ställen (ja, mina skåp och lådor är fulla av böcker de med, ibland blandat med cd-skivor), till exempel nattduksbordet, där alla halvlästa exemplar ligger och dräller.

Några inslag i min bokhylla som jag särskilt vill lyfta fram är handarbetsböckerna och de gamla tyska (tyska i en ganska utvidgad bemärkelse) böckerna. Kanske hör jag till de personer som aldrig kan hålla sig på en normal nivå. Efter skorna levde jag helt konsumtionsfritt i ett antal år, och extremt miljömedveten gick jag runt i mörker hela dagarna eftersom jag släckt alla lampor för att spara ström. Nu har jag gått igång på det här med virkning. Jag virkar groteskt mycket amigurumis, det vill säga små gosedjur. Och har såklart massor av böcker om detta, samt en hel del om virkning och stickning i övrigt, vilket dock inte är hälften så roligt som amigurumis eftersom det tar så stor plats (när jag stickade en mönsterstickad kofta fick jag ta med en extra väska bara för den – för jag måste såklart alltid ha både handarbete och bok (eller böcker ifall en skulle bli utläst) med mig vart jag än går).

När det gäller de gamla tyska så är inkluderar dessa dels den gigantiska Tyskt konstruktionslexikon med svenskt-tyskt bihang som är en sån där rolig bok som min bror gav mig i julklapp när jag läste tyska, och dels Deutsche Dichtungen, en antologi jag ärvt efter min mamma, som även hon läst tyska. Här finns allt från Goethe till Paul Celan och jag brukar ägna vissa kvällar åt att läsa de tyska dikterna, göra amatörmässiga översättningar och klottra egna, tyska dikter på pärmarnas insida.

Såhär bor alltså jag, mina böcker och mina skor. Jag hoppas någon gång få ner alla kartonger som finns på vinden så att resterande boksamling kan få synas och läsas lite. Annars drömmer jag såklart om ett riktigt gammaldags, lite murrigt bibliotek, som i en deckare av Agatha Christie ungefär. Men så länge får BILLY duga, och de böcker som inte får plats där får knöla in sig någon annanstans.