Idag serverar dagensbok.com en hel hög science fiction, politisk science fiction eller kanske snarare politiska läsningar av science fiction. Den här antologin, och naturligtvis teveserien och den uppföljande filmen som den hyllar, har en del att göra med det.

Firefly och Serenity skildrar en stat, en rymdunion som någonstans i vår framtid, sedan vi slitit ut eller möjligen krigat sönder jorden, spridit oss över rymden, likt nybyggarna i Nordamerika. För The Alliance må vara en sammansmältning av USA och Kina – det är framför allt amerikansk historia som kommer till ny användning här.

Historia och samtid, för naturligtvis har Joss Whedons rymdvästernserie – liksom förmodligen det mesta ur amerikansk populärkultur också lästs som en metafor över kriget mot terrorismen och USA:s tendens till en utrikespolitik som helt självgående bygger upp sina egna fiender.

I Serenity found – BenBella Books andra SmartPop-antologi om serien och filmen (den första hette Finding Serenity) – skriver till exempel Evelyn Vaughn om hur Firefly kunde lösgöra diskussionen om det amerikanska inbördeskriget från att enbart handla om de onda och efterblivna Sydstaterna där man ville behålla sina slavar. Rymdskeppet Serenity är Mals och Zoes sätt att överleva i en union de slagits för självständighet ifrån, i Alliansens ”War for Unification” – och slaveri hade ingenting med saken att göra.

Ken Wharton diskuterar i ”The Alliance’s War on Science” hur stater kan missbruka vetenskap, och P Gardner Goldsmith gör en libertariansk läsning som jag visserligen inte är helt med på, men har väldigt roligt åt. Tydligen har Gardner Goldsmith kommit i kontakt med serien genom föreningen Free State Project, en samling som tydligen ”cherish the television series Firefly and its main character, Malcolm Reynolds, as much as they adore John Locke’s ’Second Treatise on Government’.”

Enskilda karaktärer får sina perspektiv undersökta, Michael Marano skriver om “River Tam and the Weaponized Women of the Whedonverse”, Natalie Haynes om “Girls, Guns, Gags. Why the Future Belongs to the Funny” och Maggie Burns om ”Mars Needs Women. How a Dress, a Cake, and a Goofy Hat Will Save Science Fiction”. Så visst finns här gott om spännande och rolig läsning.

I mina ögon hade urvalet ändå tjänat på en sållning. Bara glada tillrop om hur bra serien var – och det var den ju – kan fungera som extramaterial i en dvd-box eller någonting sådant. Man köper kanske inte gärna en bok enbart för det. Här berättar till exempel Nathan Fillion om hur roligt det var att spela Mal i serien (det var mycket roligt att spela Mal i serien), Loni Peristere skriver om hur roligt det var att göra specialeffekterna (det var mycket roligt att göra specialeffekterna) och Corey Bridges skriver något som mest känns som en reklamtrailer för ett kommande dataspel.

Det blir lite väl självhyllande. En stor del av deltagarna – inklusive redaktören, manusförfattaren Jane Espenson – är ju trots allt inblandade i serien. Andra hyllningar kommer utifrån, som när sf-författaren Orson Scott Card menar att Firefly för upp science fiction på film och teve till en nivå där skriven science fiction visserligen befunnit sig länge, medan filmen harvat runt i kölvattnet på Star Wars fram till nu. Maggie Burns hävdar till och med att science fiction är ur led och Firefly det som vrider den rätt igen. De har sina poänger, men det är samtidigt ganska tunga anspråk för en teveserie som fick leva en halv säsong.

Roligare då med en markant personlig läsning som den Lani Diane Rich gör med underrubriken ”Things My Husband and I Have Argued About While Watching Firefly”. Richs underbart nördiga familj har blivit något av ett stående inslag i SmartPop-biblioteket. De följer sina Whedon-serier med charmerande besatthet och, ja, jag vill ha en familj precis som den.