Recension

: Marknadskrafter
Marknadskrafter Richard Morgan
2007
Ordbilder
6/10

Kapitalismens blodiga händer

Utgiven 2007
ISBN 9789185269051
Sidor 512
Orginaltitel Market Forces
Översättare Sarriy Anani
Först utgiven 2004

Om författaren

Richard Morgan är född 1965 och före detta engelsklärare som debuterade och slog igenom 2002 med Altered Carbon. På svenska finns än så länge 7-11° Celsius, Marknadskrafter och Trasiga änglar. På engelska finns bland annat också första boken i fantasy-serien A Land Fit for Heroes och tecknade Black Widow.

Richard Morgan – Författarens hemsida.

Sök efter boken

När jag slog ihop Richard Morgans 7-11° Celsius för några år sedan hade jag nog faktiskt inte en tanke på att öppna någon av hans romaner igen. Där mixar han noir-deckare och science fiction på ett sätt som visserligen uppdaterar genren, men utan att det för den skull blir nyskapande alls.

Ändå utlovar Marknadskrafter så mycket kritik mot det kapitalistiska samhället att jag har svårt att stå emot. (Dessutom är han så fantastiskt brittisk och fin på bokmässan i Göteborg ett år.) Morgan får en ny chans – och här tycker jag att han är klart bättre.

Istället för ”more is more”-konceptet i 7-11° Celsius utgår Morgan i Marknadskrafter från vår samtid och bara drar tendenserna snäppet längre. Skruvar upp dem. Precis som Juli Zeh i Corpus Delicti förlägger han handlingen bara några decennier framåt i tiden, men här är det ingen ängslig miljö- och hälsomedvetenhet som förvridits till grimas.

Morgan skildrar istället thatcherismens London i mitten av århundradet. Klassklyftorna är enorma och storföretagens vilja är lag. Huvudpersonen Chris Faulkner växte upp i zonerna, de avspärrade områdena där stadens många fattiga lever, men har arbetat sig upp. I romanens inledning har han precis rekryterats till Shorn Associates avdelning för Konfliktinvestering. Där investerar man helt enkelt i krig, i diktatorer och väpnade uppror som man förser med vapen och information. ”För små krig!”, skålar man på firmafesterna.

Men också ekonomernas verklighet är brutal. Man tävlar om kontrakt och befordringar genom pansarbiljakter på liv och död. Det är som om kapitalismens blodiga händer aldrig handlat om en metafor. Den första kollega Chris möter på Shorn står helt enkelt inne på toaletten och tvättar det värsta blodet av händerna.

För min del hade jag klarat mig ganska bra utan mordiska biljakter. Intrigerna på Shorn och mötena med diverse sydamerikanska diktatorer och upprorsledare räcker gott som spänningsmoment och machostilen funkar faktiskt riktigt bra – om än ganska knackigt i en svensk översättning som ibland irriterar – för att bära samhällskritiken. Som när Chris reflekterar över basnäringen Strukturanpassning:

nya SAP-konsultkonsortier dök upp hela tiden som svampar på en gödselhög. Det var ju inte direkt högteknologi det handlade om. Skär ner på folkhälso- och utbildningsutgifter, öppna upp för utländskt kapitalflöde, spräng lokala bromsklossar i lagstiftningen och i arbetsmarknadssektorn. Ljug om resultaten och se till att militären slår ner obekväma protester. En vältränad apa skulle kunna göra det.

Inställningen till övriga världen är precis lika imperialistisk som någonsin. Chris utvecklar en viss sympati för upprorsledaren och Che Guevara-typen Barranco och får en utskällning av chefen:

- Tror du verkligen att vi har råd att låta u-länderna utvecklas? Tror du att vi skulle ha överlevt upphöjelsen av Kina till en modern, välartikulerad stormakt, för tjugo år sedan? Tror du att vi skulle kunna förvalta Afrika om det var fullt av länder som leddes av intelligenta, okorrumperade demokrater? Eller ett Latinamerika som leddes av män som Barranco? Fundera på det ett ögonblick. Hela befolkningar som får utbildning och är friska och säkra och har drömmar och mål. Kvinnors rättigheter, för fan. Vi har inte råd att låta något sådant hända, Chris. Vem ska suga upp vårt subventionerade matöverskott åt oss? Vem ska sy upp våra skjortor och skor? Vem ska tillhandahålla billig arbetskraft och billiga material? Vem ska lagra vårt kärnkraftsavfall och balansera vårt koldioxidöverskott? Vem ska köpa våra vapen?

Kanske är det paradoxalt att jag gillar science fiction när det är så lite science fiction som möjligt, men Morgans skildring av utrikespolitik och handel är sylvass och träffande. Att ekonomerna faktiskt skulle riskera sina egna liv, rent bokstavligt smutsa ner sina egna händer, det har jag svårare att köpa.

Så jag tycker att det är synd att författaren inte riktigt vågar lita på att hans berättelse gått hem, även utan en del av de mer spektakulära inslagen. Det är som om han tror att medicinen kräver socker i botten för att gå ner, och lite ängligt översockrar sörjan. Onödigt.

Och med socker menar jag förstås biljakter och noir-porr.

Ella Andrén

Publicerad: 2011-06-04 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-30 21:22

Kategori: Recension | Recension: #4161

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?