”Hur ska jag kunna minnas?”
Polismannen rör inte en min. Christian tänker att bara han klarar sig igenom det här, så kommer allting att ordna sig. Bara han klarar formaliteterna.
”Ett specifikt datum för … tretton år sedan? Det finns ingen möjlighet att minnas något sådant.”
”Den 7 juni 1999.”
Christian skakar på huvudet.
”Vi går igenom det här igen”, säger polismannen.

Christian Weber, toppolitiker, lever ett välordnat liv med en snygg fru och en väluppfostrad son. Med sitt förslag om ett nationellt DNA-register upprör han många. Som en del i kampanjen lämnar Weber ett salivprov i direktsänd tv. Ett par dagar senare hämtas han av polisen i hemmet. Hans DNA matchar spår av sperma på en mördad liten flicka. Ett dygn senare är Weber spårlöst försvunnen. Vad händer med en människa när allt han strider för plötsligt blir hans värsta fiende? När ingen längre, inte ens hans vänner och familj, tror på honom?

Christian Weber fastnar i en ond dröm. Tonen är mardrömsk, liksom tjock och stillastående emellanåt. Den vindlande historien är ibland så tät att den nästan går att ta på. I början läser jag Ingenstans under himlen som en traditionell deckarhistoria och blir splittrad. När jag bestämmer mig för att släppa tanken på ”vem gjorde det och varför” växer boken och blir bredare än så. Förlaget har valt att kalla boken för ”spänningsroman” och det är spännande, så till den milda grad att jag ibland nästan glömmer att andas.

Ingenstans under himlen är uppdelad i två tider. Dels nutid och så året för flickmordet, 1999. Där får vi möta studenten Christian Weber. En skör kille med många hemligheter som bär en stor saknad efter sin döda bror. Det är också den historien jag tycker att författaren lyckas bäst med. Det är mycket nerv och svärta, och det är intressant att få möta den unga, grubblande Christian innan han förvandlats till den polerade politikern med kontroversiella åsikter.

Han har varit på kyrkogården och besökt sin brors grav. Brodern med Downs syndrom som dog av ett hjärtfel när han var sexton år gammal. Två ägg, två människor så olika som två människor kan bli. Allt det Christian fick i överflöd, måste hans bror klara sig utan. Ett barn med ett hjärta som en uppvriden leksaksfigur. Slog sina cymbaler med ekande kraft tills allt var uttömt, stilla.

Parallellt med Christians historia får vi följa Anne Helene, mamman till den lilla flickan. Hon som redan är drabbad får uppleva det allra värsta. Att förlora sin dotter får henne att vidta drastiska åtgärder. Bokens karaktärer är nyanserat tecknade. De känns levande och med lika många sidor som en gnistrande prisma. Jag tror på dem som de sorgliga människospillror de beskrivs vara.

Förutom en rafflande och välskriven roman är detta ett inlägg i debatten kring ett DNA-register. Vad händer när det som ska vara det yttersta beviset på ett brott istället blir bevis på slumpens outgrundliga vägar?

Jag tycker historien är väl sammansatt, men på slutet känns det som om det går alldeles för fort. Där liknar det uppgörelsen i en dussin-Beckfilm. Synd på så rara ärtor.