Det är långfredag. En dag när man, traditionellt sett, skulle ha tråkigt i Sverige. Inga glada lekar, inget roligt på radio eller för den del TV när den kom, tråkig mat och till kyrkan skulle man.

Och det på en ledig dag! På våren när det är fint väder och blommor ute. Ingen rim och reson alls.

Minns långfredagarna på 80-talet, innan videon fanns i var mans hem, på 1:an ingenting eller möjligtvis en gudstjänst och på 2:an en fyra timmar lång film om Jesu liv. En massa blod och död, fast i slow motion. Varje år. Och det fanns inga fler kanaler. Och man kan inte vara ute och leka hur länge som helst. Klart man hade tråkigt. Statssanktionerad tråkighet. Den ursprungliga påsken, eller pesach handlar om att dödsängeln skonade Israels folk och man slaktade påsklammet. Luktar ganska mycket blod.

I Norge finns sedan länge traditionen med påskekrim, att man lanserar nya deckare lagom till påsk. Det sägs att traditionen startade 1923 med Bergenstoget plyndret i natt – boken handlade om ett brott som begicks under påsken och den gav också ut till påsk.

Blod bör det också lukta ganska ofta om Dexter Morgan, hans jobb är att analysera blodstänk, och hans hobby är att hugga ihjäl människor för att sedan stycka dem.

Dexter gillar död. Han gillar att döda människor, onda människor, och han agerar i enlighet med Harry-koden vilken är klockrent gammeltestamentlig. Man får döda om man dödar onda människor. Blod tas från offren och sparas som amuletter, talismaner som skänker bekräftelse. Dexter är i sig en dödsängel.

TV-serien och böckerna har alltid verkar som två separata existenser snarare än förlaga och efterföljare. Böckerna är mer av en dussinprodukt och har inte den skärpa som TV-serien oftast lyckats få fram. Parallella historier men ändå sammanlänkade. I den här, femte boken om Dexter har han precis fått barn, som i serien men medan TV-Dexter byter blöjor och matar med likdelar i bilen,
låter bok-Dexter Rita, den änglalika hustrun, hantera det som uppenbarligen hanteras bäst av kvinnor. TV-Dexter är mer komplex och intressant än bok-Dexters väldigt svartvita fire and brimstonemoral. Båda utdelar dock straff med samma glöd som någonsin Abrahams och Isaks Gud när han utser sig själv till allsmäktig med makt över liv och död. Det är den makten som berusar Dexter och hans mörka passagerare och det är det begäret som genom Harrykoden tyglas till att skipa någon slags mycket blodig rättvisa.

Om man bara ser till det kontroversiella i att göra en TV-serie om en mördare utan ånger, som alltid klarar sig. Inte så kontroversiellt kanske. Underhållning. Om man sedan går vidare till att se att denne mördare framställs som väldigt trevlig och som något av en hjälte. Underhållning? Därefter vidare till att se ideologin bakom serien, överlagt mord som ett sätt att hålla ordning i samhället, utfört av en kall avrättare som fattat sitt beslut baserat på att vissa personer begått handlingar som är så vidriga att de ska elimineras från samhället. Dexter dödsängeln är inte den sämste att spendera några timmar under påsken med. Tvärtom, lukten av blod passar perfekt in bredvid den skarpa lukten av sillspad.