Turen har kommit till den tredje av nystartade Aspekt förlags tre första romaner. Samtida tjeckisk litteratur alltså, och återigen bär vägen till Prag.

Prag i Michal Ajvaz En annan stad liknar dock inte mycket annat. Hans mättat surrealistiska stad har en mörk tvilling som uppenbaras för huvudpersonen sedan han råkat stöta på en bok med en för honom helt okänd skift. Skiften leder över i en annan verklighet, den andra staden.

Detta andra blir en besatthet för huvudpersonen. Plötsligt skymtar han det och jagar det rastlöst överallt, hela tiden. Den andra staden är det motsägelsefulla, det irrationella undermedvetna vars virvlande strömmar för honom längre och längre in, dit där bibliotekets mörka vrår slagit rot och bildat en djungel. Det finns i skuggorna och vrårna, bakom möblerna i lägenheterna och inuti statyerna på Karlsbron bisarra landskap, fiskdräparceremonier, hemliga skidliftar, kapell, djungelfloder och en oåtkomlig mytologi som får huvudpersonen att släppa allt annat för chansen att … ja, vad, egentligen?

Om det låter inte så lite bisarrt och pretentiöst måste jag nog säga att det är precis vad det är. Ajvaz skriver märkligt och minutiöst detaljerat, gärna i oändliga meningar som

Det var till och med värre än den gången du en mulen novemberdag promenerade över ett öde torg i en by någonstans utanför Prag och plötsligt hörde en röst ur en högtalare på en stolpe som ironiskt läste upp din studie om landsortspostkontorens graal, som legat längst ner i din skrivbordslåda och som du aldrig låtit någon läsa, eftersom det var det enda arbete där du öppet (med användande av de allra vidrigaste konsonanterna som uppstår ur lata och syndfulla rörelser med tungan i munnens fuktiga mörker) redogjorde för det som lösgjorde sig och kröp upp ur ett djupt hål mitt i din lägenhet.

Nu kan man ju tycka att det är orättvist av mig att citera såhär ur sitt sammanhang, men sammanhanget är faktiskt inte så mycket klarare än det här. Meningen hör till vad en stor svart fisk ska ha sagt till en forskare som huvudpersonen får fatt i och som också ska ha upplevt stadens mörka, mystiska dimension. Där tycks fiskar nämligen vara en huvudingrediens. Vid ett annat tillfälle blir huvudpersonen attackerad av en haj uppe i ett torn.

Med sina hallucinogena, överlastade beskrivningar kan En annan stad nödtorftligt beskrivas som någon sorts Kafka möter Den oändliga historien möter Alice i Underlandet. Det är en mustig tripp ner i ett detaljerat vansinne som allvarligt talat mest går mig på nerverna. Dock ska det kanske sägas att romanen går mig på nerverna på ett sätt som liknar hur Om en vinternatt en resande går mig på nerverna, så om du hör till den stora grupp människor som tänker att jag måste vara dum i huvudet som tycker så om den, så kan det ju hända att du skulle gilla den här romanen också.

Det har någonting att göra med hur utstuderat konstiga och smarta de här författarna vill vara. Jag får liksom inget fäste i berättelsen, ingenting att engagera mig i. Förutom då vad det ska vara bra till, vad karln egentligen vill med eländet. Jag kan medge att det i sig kan vara en smula fascinerande.