Jag råkar ha följt Mårtens Sandéns arbete med den här trilogin ända från idéstadiet och vet den planerades som en helhet. Jag vet också att Geoffrey funnits med i storyn i många år, långt innan den gode vampyren blev en litterär kliché. Som du påpekar är Geoffreys insats en grundförutsättning för upplösningen av sista delen och var svår att ersätta. Det handlar alltså snarare om risken med lång planering än om att författaren skulle ha fallit till föga för en populär trend. Effekten är naturligtvis tyvärr densamma. Samma sak gäller de ofta påpekade likheterna mellan Jannike och Lisbeth Salander – Jannike fanns som person innan Millenniumserien började publiceras.