Recension

: Nyckelbarnen
Nyckelbarnen Sara Kadefors
2010
Bonnier Carlsen
7/10

När livet inte längre kan kontrolleras

Utgiven 2010
ISBN 9789163867224
Sidor 297

Om författaren

Sara Kadefors är född 1965 och har bland annat arbetat som radiojournalist. Hon har skrivit flera kritikerrosade för både ungdomar och vuxna, som Sandor slash Ida och Fågelbovägen 32.

Sök efter boken

Siri börjar femman. Fritidsklubben där hon hittills tillbringat eftermiddagarna läggs ner och plötsligt måste Siri börja använda egen nyckel och gå hem till en tom lägenhet efter skolan.

Ensam i lägenheten får Siri konstiga telefonsamtal av någon som bara andas i luren. Obehagligt värre tycker Siri och gör allt för att slippa vara ensam hemma. Hon lär känna Linn och Teo, två barn som alltid bott i samma hus som Siri, men som hon ändå aldrig pratat med – de är ju inte precis samma typ.

Linn, Siri och Teo har kul ihop, de snattar, bygger kojor i portuppgångar och hoppar runt vinterlediga segelbåtar. I bakhuvudet har Siri en liten gnagande känsla av att det de gör kanske inte är helt rätt. Men när hon upptäcker att hennes mamma ljuger och att läraren inte bryr sig ett dugg om vad som är rättvist mot eleverna, då blir det förbjudna mer tillåtet, lite som ett uppror.

Så kommer Nizar in i bilden. En till person som Siri aldrig trott att hon skulle kunna umgås med. Här finns en liten osäker kärlekshistoria. Men kan man verkligen vara kär när man är elva? Siri är lite osäker.

Tillsammans blir de ett gäng, Siri, Linn, Teo och Nizar. Och tillsammans gör de saker som de aldrig gjort förut. Tillsammans har de mod och makt att förändra saker. Det börjar med en protestlista mot den elaka läraren Maggan, och så några ganska oskyldiga bus. Men någonstans på vägen spårar det ur. Plötsligt är polisen där och pratar med Siri. Och plötsligt är det härliga inte härligt längre. Bara skrämmande och okontrollerbart.

Sara Kadefors nya bok är ett porträtt av en helt vanlig elvaåring. Hon beskriver alla de känslor och tankar som vandrar runt i hjärnan och skaver. I den förra boken jag läste av Kadefors, Borta bäst, var det en helt vanlig mamma som var huvudpersonen och vi fick följa hur hon steg för steg gick ut ur ramen, bröt mot normerna och till slut försvann gränserna för vad hon kunde göra helt. Här är det på sätt och vis samma tema: historien om hur en helt vanlig vardag plötsligt drar iväg åt helvete och man tappar kontrollen över livet.

Det var väl visserligen länge sen som alla barnböcker var idyller på landet, och storstadsskildringar är väl numera vardagsmat, ändå tycker jag att beskrivningen av barnen inne i stan känns ganska rå (kanske är det min egen uppväxt på landet som spökar?) Kadefors ger en tydlig bild av miljön och hur den påverkar barnen. Inte minst ger det historien en spännande miljö (men kanske är det återigen bara jag som lantis som tycker att det är exotiskt att åka tunnelbana?)

Här finns en viss kritik mot att man satsar för lite på barns fritid, titeln Nyckelbarnen antyder att det är just det faktum att de är ensamma hela eftermiddagarna som är problemet. Men det är inte bara kommunens svek mot fritidsklubben som tas upp, utan alla vuxnas svek mot barnen. Det finns ett tydligt budskap i boken om att ”Vi tar inte er skit!” Barnen gör uppror mot vuxenvärlden. Men sen spårar det ur. Barnens kraft räcker inte riktigt. Den krassa verkligheten kommer in och förstör.

Språket i boken känns inte som en elvaårings. Därför känns inte jag-berättaren helt trovärdig, och där tappar jag lite intresse. Annars har handlingen hög igenkänningsfaktor. Barn som sviks av föräldrar, kompisar som inte gör som de borde, orättvisa lärare och känslan av att inte kunna kontrollera någonting, inte ens sig själv. Men som sagt, jag tycker språket drar ner en del. Och det är synd.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det är något som gör att romanen inte berör mig. Kanske är det just språket. Eller kanske är det mina förväntningar efter Sandor slash Ida. Jag läser med en liten gnutta besvikelse, men kanske är det samma sorts besvikelse som jag allt som oftast upplever över verkligheten, när den inte gör som jag vill.

Textutdrag (Visa/göm)

Anna Nygren

Publicerad: 2010-10-12 00:00 / Uppdaterad: 2010-10-12 09:53

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3894

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?