Agnes och Louise är bästa vänner och tvillingsjälar, tar studenten och delar en lägenhet som Louise fixar åt dem. Tvillingsjälar, men ändå så olika. Där Louise är sprudlande, utåtriktad, glittrande, blir jättefull och ligger med olika killar hela tiden är Agnes den där tystare och tråkigare. Sen träffar Agnes Hannes, Louise förändras och plötsligt är hon borta. Agnes tvingas inse att Louise inte är den hon har sagt och börjar bena ut bitarna som fattas.

Om du var jag är Jessica Shiefauers debutroman, och som sådan är den bra. Den utspelar sig i den där klyftan mellan oansvarig tonåring och något mer vuxen. Agnes och Louise måste ta hand om sig själva och betala hyran, men tillbringar fortfarande mest tiden med att festa, röka och låta bli att städa. Det är en trovärdig bild av ungdomarna, även om delar av historien inte är något som var och varannan tonåring behöver komma i kontakt med, så levandegör Schiefauer karaktärerna med den äran.

Det finns en kärlekshistoria också, den mellan Agnes och Hannes. Agnes som inte tycker att hon duger, som tycker att hon bleknar bredvid Louise, och så Hannes med skägget som bekräftar henne och får henne att smälta. Hannes som är den där oansvarige, charmige, slyngeln som inte vill ha riktigt ett SÅNT förhållande, men helst inte vill prata om det heller. Som aldrig har några pengar och snyltar på andra och tröttnar på den tjej han för tillfället är med, men är för feg för att säga något utan bara väntar ut det. (Herregud, vad jag är glad att jag inte är arton längre.)

Bokens baksidestext slutar med en kittlande cliffhanger: ”sakta upptäcker [Agnes] att ingenting är som hon trott”. Det låter som en bok där man får en aha-upplevelse i slutet, där läsaren också upptäcker att inget var som h*n trott (à la Fight club, ungefär). Fast i Om du var jags fall listar jag ut Louises hemlighet redan i första kapitlet. Det är rätt tråkigt.