Recension

: Tänk om det där är jag
Tänk om det där är jag Johanna Lindbäck
2009
Rabén & Sjögren
7/10

Börja om, vara normal, måste vara normal!

Utgiven 2009
ISBN 9789129671834
Sidor 223

Om författaren

Foto: Leif Hansen
Foto: Leif Hansen

Johanna Lindbäck är född 1972 i Umeå men bor numera i Stockholm. Debutromanen heter En liten chock och gavs ut 2007. Sedan dess har hon skrivit ytterligare ungdomsböcker, tillsammans med Lisa Bjärbo också crossoverromanen Vi måste sluta ses på det här sättet (2013). 2013 kom dessutom första romanen för mellanåldern, Lite ihop. Lindbäck är förutom författare gymnasielärare i svenska och engelska.

Johanna Lindbäck – författarens blogg.

bokhora.se – Lindbäck är också en av tjejerna bakom bokhora.se.

Gästinformation

Johanna Löjdström är en halvfärdig bibliotekarie bosatt i Umeå, som är kär i hösten, blir knasig av kaffe och gillar böcker mer än vad hon faktiskt läser. Till vardags gör hon sporadiska utfall på sin blogg milkbartoilet.se.

Sök efter boken

Klockan är 15:30 och jag befinner mig på Vasaplan i Umeå, lokaltrafikens knytpunkt i centrala stan. Jag slås av att Vasaplan ser annorlunda ut, lika fast annorlunda. Skolorna har stängt för dagen och många medlemmar av stans bussburna ungdom rör sig i området. Jag inser då vad som är annorlunda, jag har läst Tänk om det där är jag och har nu hamnat i Lindbäckland.

Tänk om det där är jag börjar som en lycklig amerikansk dramakomedi, familjen möter upp Agnes på flygplatsen i Umeå. Agnes är den 16-åriga huvudpersonen som tillsammans med familjen flyttar 60 mil norrut från huvudstaden till björkarnas stad. Där var hon ensam utstött i sin klass, men med goda vänner på sidan om. Nu har hon bestämt sig, här ska det bli annorlunda, hon ska vara normal, anstränga sig till det yttersta, vara normal. Vad är det då för fel på Agnes till att börja med? Ja, inget särskilt, hon är väl så där som folk är mest, fast placerad i ett olyckligt sammanhang. I Umeå ska hon i alla fall vara normal och inte tråkig. Tonårsparadox extraordinaire kan tyckas; problemet med Agnes är att hon är onormal och tråkig. Om Agnes bara slutar sticka ut så kanske hon blir intressant.

Agnes är sargad av ensamhet och behöver förändring. Hon träffar människor, trevliga människor som inte ger henne hånfulla blickar utan som inkluderar henne i gemenskapen. Tilliten är sargad och hon vågar inte vara sig själv fullt ut. Ingen tyckte ju om den där riktiga Agnes som fick komma fram i Stockholm. Hon överanalyserar varje social situation och för den som minns hur det var att vara ung blir det igenkänning på hög nivå, stundtals blir det så påtagligt att jag måste lägga ner boken och bara andas lite. Det som känns mest jobbigt är att det blir så uppenbart hur trasig Agnes faktiskt blivit av den till synes milda utfrysning hon utsatts för. Annars är det ändå inte tungt att läsa Tänk om det där är jag, tvärtom.

Johanna Lindbäck är lysande i sitt sätt att fånga tankar, språk och livsstil hos unga människor. Hon kan sina gymnasieungar, och gör det heller inte lätt för sina vuxna läsare. Det är inga torra analyser med utifrånperspektiv utan äkta och naturliga skildringar. Livet är så vanligt som det ofta är, men beskrivs som så extraordinärt som det faktiskt känns i den åldern. ”Åh nej nu sa jag så där och nu tänker han att jag är dum i huvudet”. Ta till exempel Agnes första samtal med Jakob, ett alldagligt samtal som leder till exakt sådana övernojiga tankar som karaktäriserar en hjärna i gymnasieåldern. Tycker Jakob att Agnes är en vanlig trist Stockholmsbrud eller inte? Vad menar han egentligen när han säger ”Och det är du ju inte”?

Sen har vi kärleken till staden, det går inte en bok av Johanna Lindbäck utan att Umeå får vara med. Det är visserligen ett något ytligt Umeå vi får möta, kan jag tycka, där alla cyklar och käkar på Max, och visst blir det lite ”onda storstaden mot den trevliga, norrländska, mellanstora staden”. Samtidigt är det nog just det intrycket en besökare eller nyinflyttad får av staden, det är en himla trevlig stad helt enkelt. Rolig krydda är också att bland andra Nina och Daniel från Min typ brorsa finns med i periferin i Agnes nya bekantskapskrets. Världen är liten.

Tänk om det där är jag är feelgood och igenkänning. En riktig bladvändare som visserligen inte skakar om så mycket, men som känns äkta och sann. Å andra sidan är jag ju inte sjutton längre, så vad vet jag.

Johanna Löjdström

Publicerad: 2009-11-07 00:00 / Uppdaterad: 2009-11-08 16:39

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3490

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?