Det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta åt Jon Ronsons reportageböcker. Ofta gör man både och – och objektivt sett borde man förmodligen gråta. Men Ronson har ett alldeles särskilt öga för människans knasiga sidor, och vad kan man rimligtvis göra annat än skratta åt de fullkomligt bisarra företeelser och resonemang han gräver fram?

I Them. Adventures with extremists följde Ronson en rad extrema konspirationsteoretiker västvärlden över. I The men who stare at goats har han fokuserat på knäppskallarnas förlovade land och mer specifikt på vissa parapsykologiska tendenser inom den amerikanska armén.

Alltsammans har sin grogrund i arméns tillstånd efter fiaskot – såväl mänskligt som PR-mässigt – med Vietnamkriget. Ronson beskriver det som att inte bara de enskilda individerna, utan också armén som organisation, led av posttraumatisk stress och grep desperat omkring sig efter nya förhållningssätt och lösningar.

Nytänkandet infann sig i form av överstelöjtnant Jim Channon, som efter en rad studiebesök kring det hippietäta Kalifornien 1979 satte samman handboken First Earth Batallion Operations Manual. Channons handbok ville leda den amerikanska armén – och världen – in i en ny tid. En fredlig, jämlik och ekologisk tid. Amerikanska soldater skulle möta världen med fantasifulla, icke-dödliga vapen, med musik och dans och med fredssymboler som blommor och lamm i famnen. De skulle lära sig att kanalisera sin uppmärksamhet och energi till att åstadkomma det omöjliga.

Dessa fantastiskt flummiga idéer fick på något märkligt sätt fäste. I största hemlighet utvecklades förband som sysslade med diverse övernaturliga experiment, med tankeöverföring, meditation och mentalt spioneri. I ett topphemligt labb försökte soldater lära sig att döda getter med en blick och att gå genom väggar. Från Channons handbok följer Ronson inspirationen via drogexperiment fram till kreativa tortyrmetoder, inte minst inbegripande musik, som används bland annat i Irak och på Guantanamo.

The men who stare at goats är skriven i bästa deckarstil, med cliff-hangers och planteringar till höger och vänster. Ronson hade förmodligen inte kunnat hitta på märkligare scenarion eller karaktärer om han så deltagit i de där drogexperimenten. The men who stare at goats är spännande och dråplig, med en oerhört mörk botten. Det ska bli mycket intressant att se hur den filmatisering som kommer i dagarna lyckas balansera allt detta.