Jag läser om Flickvännen, för att det är den bästa bok jag har läst det här året. För att jag inte kan sluta tjata om den, för att något i den fascinerar mig så mycket. Karin lever tillsammans med John som är grovt kriminell och Flickvännen utspelar sig under en helg när John är ute på jobb och Karin är ensam hemma i huset. Efter Karolina Ramqvists och Katerina Janouchs seminarium om varför kvinnor dras till våldsbenägna män, på bokmässan i Göteborg kan jag återigen inte sluta tänka på den. Jag försöker förstå huvudpersonen Karin, jag försöker förstå vad det är som jag lockas så av.

Det är inte i första hand Karins dragning till kriminella män som intresserar mig, utan snarare hennes ovilja att leva och påverka sitt eget liv. Det finns något i den viljan som jag identifierar mig så med. För trots att hon har alla möjligheter att ha makt och beslutsrätt över sitt eget liv avsäger hon sig den. Hon har gjort ett val i sitt liv och det är att vara med pojkvännen John och det räcker för henne. Med det beslutet följer att underkasta sig hans vilja och hans behov. Men istället för att se det som en begränsning ger det henne frihet på ett sätt som är få förunnat. Karin kan leva ett liv som går ut på att bara följa med, hon är befriad från allt ansvar, alla initiativ och det finns en lockelse i det.

När Karin träffade John ville hon egentligen bara ha en bra historia att berätta – hon hängde med honom bara för att kunna berätta om det sen. Det är det där med att ha ett spännande liv. Och om det är något som ger status idag så är det att ha ett spännande liv och att kunna berätta om det. Känslan av att man lever det där livet som är lite mer på riktigt. Där rusen avlöser varandra, känslan av att veta något om livet som vanliga människor inte vet, att känna hur jorden snurrar runt just mig. Känslan av att ingenting är omöjligt.

Karin attraheras av Johns muskler, hans tatueringar och allt hos honom som är hårt och stereotypt manligt. Men han skulle egentligen kunnat ägna sig åt någonting helt annat än kriminalitet och våld. Något som inbringar mycket pengar, som gör att han måste vara borta från hemmet mycket och som medför någon typ av risk. Jag tänker på idrottsmän, finansmän, skådespelare och musiker. Huvudsaken är att han har pengar och status och hon får vara trofé och vacker och värd att visas upp. I Flickvännen gestaltas det här livet inte speciellt glamoröst vilket någonstans gör det ännu mer förbjudet, och ännu mer lockande. För om det är ett helvete och fortfarande värt det måste det ju vara ännu bättre och ännu mer spännande än hur det framställs.

Därför får Flickvännen mig att leka med den där tanken om hur livet skulle vara om det var lite mer spännande. Den får mig att fantisera om män i tatueringar, stora portföljer och fullspäckade turneringsplaner. I den fantasin gör jag ingenting och det finns inget som är så förbjudet.