Recension

: Somliga linor brister
Somliga linor brister Varg Gyllander
2009
Bra Böcker
6/10

När endast det minutiösa är gott nog

Utgiven 2009
ISBN 9789170027604
Sidor 352

Om författaren

Varg_Gyllander

Foto: Minna Ridderstolpe

Varg Gyllander är presschef hos Stockholmspolisen och har stor insyn i polisens operativa arbete. Han har en bakgrund vid Rikskriminalpolisen och genom sitt arbete möter han mordutredningar, gärningsmannaprofilering och bekämpning av gängkriminalitet. Han hittade tidigt sin egen nisch inom svensk kriminallitteratur med serien om kriminalteknikerna Pia Levin och Ulf Holtz.

Sök efter boken

Jag var skeptisk när jag fick Somliga linor brister i min hand. Den såg så gubbig ut. Blodstänk, kula och betong på framsidan och en bister man med armarna i kors upptar hela baksidan. Surade också efter första kapitlet. Var det nödvändigt att ta död på tjejen genast? Det verkade så förutsägbart. Men sedan drogs jag in.

Motsträvigt fascinerad läser jag om kriminalteknikern Ulf Holtz. Han är visserligen absolut medelålders, men utan att vara gubbig. Han har sina egna problem och många egenheter, men han är genuint intresserad av de fall som landar på hans bord och han är en personlighet. Han är grundlig och han har en bra relation till sin kollega Pia. De kompletterar varandra, har konflikter och verkar ha roligt på jobbet. Det är naturligtvis lätt att tänka på CSI och förvänta sig glatt yta och välsminkade karaktärer i bra belysning. Men detta är svenskt och mer kargt än glättigt. Förebilderna blir därmed mer Statens kriminaltekniska laboratorium än någon amerikansk TV-serie. Men det är inget fel med det. Det är snarare en lättnad.

Dock finns det något som stör i läsningen. Ulf är polis med bricka och allt. Enheten som Ulf och Pia arbetar på är en egen avdelning, men den finns i polishuset, och själva tanken är väl att dessa delar av polisens verksamhet ska understödja varandra och tillsammans arbeta för att lösa brottsfall. I denna berättelse finns här ett motstånd. Polisen respekterar inte kriminalteknikerna och kriminalteknikerna surar och är mindre samarbetsvilliga. Det är helt ok. Upplägget hade till och med kunnat utmynna i en intressant diskussion och fördjupat handlingen. Det gör det dock inte. I stället hinner jag bli irriterad över att Ulf och Pia pysslar med både det ena och det andra utan att informera utredningsgruppen. Det resulterar i logiska hopp.

Men detta är bara en liten fnurra på den berättartekniska tråden. Historien är välberättad även om den kanske inte förvånar. Det som gör Somliga linor brister läsvärd är karaktärerna. De har djup och de är inte stereotypa. Det finns flera medelålders män i boken som gör mig intresserad av att läsa vidare. Det är ovanligt. Dessutom så har de allra flesta av personerna spännande sidoberättelser. Dessa är dock sällan av romantisk karaktär. Det hör inte heller till vanligheterna i kriminalgenren. Jag kommer därför att se fram emot Varg Gyllanders nästa bok. Jag vill gärna träffa gubbarna från denna bok igen.

Textutdrag (Visa/göm)

Åsa Pettersson

Publicerad: 2009-06-05 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-23 12:11

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3327

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?