Jag undrar om det inte är oproportionerligt många bra författare som har frikyrklig bakgrund? Här finns en tradition, en kärna ganska långt ifrån löpsedlarnas religiösa bevakning kring Knutby-pastorer, sekterism och pedofili. En kärna som handlar om förhållandet till text, om tolkningsföreträde. Om var och ens rätt att läsa och begrunda och hitta relevansen i texten för det egna livet. Grunden till frikyrkorna var ju, oavsett diverse organisationers nuvarande inställning, fritänkande. Läsande.

Det är också vad Jonas Gardell gör i Om Jesus – en personlig närläsning av framför allt Nya testamentet. Om Jesus tar sin avstamp i den religiösa värld Gardell är uppväxt med, i konflikterna mellan ”Jesus älskar alla barnen”-retoriken och snabbheten att fördöma. Allting är motsägelsefullt, ingenting självklart. Det är samtidigt vad som gör Gardells resonemang så spännande och konstruktiva.

Inte minst fokuserar han på glappet mellan Jesus och övrig kristendom, från hur det som var en intern judisk revision blev en världsreligion med förkärlek för hednaslakt och förtryck, från Jesus inkluderande av de svaga och ”orena” till det eviga stämplandet kring synd och fördömelse. Ta kvinnorna, lärjungar och centrala vittnen, som så snabbt reduceras till horor. Eller de homosexuella, som plötsligt blir fördömda under intryck av romersk civilrätt. Den Jesus som ligger till bords med de fattiga och utstötta förpassas till skuggorna oerhört snabbt när kristendomen börjar göra karriär i världen. I hans ställe uppstår en syndfri, omänsklig konung som ska döma oss alla på den yttersta dagen.

Detta är vad Gardell vägrar att acceptera. ”Min Gud är de utsattas Gud, kvinnornas Gud, de homosexuellas Gud. Min Gud är de mobbades Gud, de lidandes Gud, de maktlösas Gud.” Han gör det med sin karaktäristiska blandning av indignation och mild sarkasm, av bibeltexter och ställningstaganden, av förnuft och känsla. Hans tro är inte en tro som bara oproblematiskt finns eller inte finns. Den står inte i motsättning till förnuftigt resonerande och vardagsetik.

Men om Om Jesus är en högst personlig uppgörelse med religiösa föreställningar och undanflykter, som både konfronterar de bibliska texterna med kristendomens historia och med vår egen tids problem, så är det också en oerhört påläst, lärorik och dessutom lättläst bok. Gardell har inga problem att referera forskning i ena meningen och ta personlig ställning i nästa. Han är helt enkelt så uppriktig, tydlig och faktiskt ödmjuk inför vad han sysslar med. Det är ju något långt ifrån alla författare förunnat.