Aldrig hade jag trott att Gardell i en av sina böcker skulle hålla en så genomgående seriös ton som han gör i Om Gud. Men så här i efterhand är det inget konstigt alls med det. Gardell är troende, han tror på Gud och allt som hör därtill. Och kanske är det också därför, för att kunna slå ett slag för sin tro, han vill vara mer saklig än vanligt.

Gardell har ett härligt förhållningssätt till sin religion. Han varken tjatar eller predikar, han tar bara upp lite skön så kallad fakta som han hämtat från den Heliga Skriften och varvar det hela med sina lakoniska och på gränsen till ironiska sammanfattningar. Även de akademiska ambitionerna lyser med sin frånvaro, vilket också förtydligas av författaren själv. Tackar för det. Ännu en överseriös tolkning av världens kändaste bok och motorsågen hade åkt fram direkt.

Lyckligtvis är det här något nytt och annorlunda. Jag är i alla fall imponerad. Det krävs mycket mod och självdistans för att skriva en sådan här ifrågasättande bok, särskilt om man som Gardell är homosexuell i en värld där det fortfarande finns en hel del konservativt troende som mer än gärna sticker en kniv i ryggen på karln. För jag menar, det är ingen schysst Gud som målas upp här. Han är rent ut sagt en riktig djävul.

Gud är inte god.

Så sammanfattar jag det hela, med viss reservation förstås. Det är inte heller Gardells avsikt att hänga ut Gud för att låta honom bli bespottad. Nej, vad Gardell snarare vill är att poängtera det faktum att man aldrig talar öppet om dessa mindre fromma partier som faktiskt är en del av bibelns samlade skrönor. Varför omnämns och diskuteras aldrig Guds stora ego och brutalitet mer ingående när man har religionskunskap i skolan? Fan vet.

Tycker Gardell har gjort ett storartat arbete med den här boken. Är tacksam över att ha fått tagit del av de annars mer eller mindre medvetet förbisedda dråparhistorierna som ägt rum i Guds namn. Mycket är självklart hämtat ur sin kontext, det förstår även jag som den lekman jag är inom kristendomens historia, och Gardell understryker också detta väldigt noga. Ändå ger boken svar på en hel del av mina frågor och jag kan med gott samvete skjuta fram mina planer på att lusläsa bibeln ett tag till.

Även om Gardell har gjort mer än bra ifrån sig hoppas jag inte att han snöar in sig i det här ämnet utan återgår till sitt vanliga romanskrivande, det är där han hör hemma. Saknade Gardells egna iakttagelser och subjektiva åsikter, för det är vanligtvis då han briljerar som bäst. Nu kunde det bli lite väl mycket lösryckta citat hit och dit, det blev helt enkelt tradigt i längden.

Hursomhelst. Om Gud skulle kunna bli ett kanonfint appendix till nästa upplaga av bibeln. I alla fall för oss som inte orkar ta oss igenom hela härligheten i första taget.