Recension

: Sammankomsten
Sammankomsten Anne Enright
2008
Brombergs
5/10

Att samla minnena

Utgiven 2008
ISBN 9789173370653
Sidor 269
Orginaltitel The Gathering
Översättare Thomas Preis
Först utgiven 2007

Om författaren

Fotograf: Joe O’Shaughnessy

Anne Enright är född 1962 i Dublin och skriver både romaner, noveller och fackprosa. Hon debuterade 1991 med novellsamlingen The Portable Virgin. Hennes första roman, The Wig My Father Wore, kom 1995, men Sammankomsten blev hennes stora genombrott och den första boken att översättas till svenska. Den belönades också med Bookerpriset 2007.

Sök efter boken

Veronicas bror Liam har dött. Han har tagit sitt liv och Veronica får identifiera kroppen. Det är länge sedan hon träffade honom, men han var hennes (älsklings)bror och nu börjar tankarna snurra kring allt det som är hennes familj – den nuvarande exemplariska med make och två döttrar och den gamla okontrollerat barnrika där hon var ett av tolv syskon. I deras gemensamma historia tror sig Veronica kunna finna nyckeln till varför Liam dog, men kanske också till hur hon själv har blivit den hon är.

Föga förvånande, eftersom dramaturgin i denna berättelse är en vi har sett många gånger förr, finns det ett övergrepp med i bakgrunden. Men Enright närmar sig det inte på det vanliga, uppbyggda sättet där man hintar om det fruktansvärda i fjorton kapitel och outar det i det femtonde. Visst står det redan i första meningen av Sammankomsten att det är något särskilt Veronica vill berätta om. Men sedan snurrar texten på kring olika minnesbilder av barndomen och fantasier kring de händelser som föregick den: mötet mellan Veronicas farmor och farfar, och det triangeldrama som där utspelades. Man har glömt bort att man väntar på ett avslöjande när det plötsligt kommer, ungefär mitt i boken. Den svenska titeln är lite missvisande: det handlar inte som den antyder bara om att syskonen åter ska mötas för Liams begravning. Den engelska titeln inbegriper förutom det också det för boken mer betydelsefulla samlandet av minnen, och som mest intressant blir det när man förstår att det där hemska som hände inte bara (eventuellt) lett till Liams död utan också till Veronicas sätt att tänka och vara, och att berätta en historia.

För det är mycket kropp och sex i den här berättelsen. Aldrig på ett särskilt erotiskt sätt dock, utan snarare frånstötande: det är kroppar i sin tanighet, fjunighet eller fetma, täckta av sårskorpor och olämplig kroppsbehåring. Kroppen och famljen determinerar allt, och tankarna kring vad sex egentligen betyder, och hur det skiljer sig från att älska eller tycka om någon, är frågor som Veronica brottas med rakt igenom historien. Man förstår alltmer varför, men det är trots det lite tröttsamt med skildringarna av olika typer av beröring som sällan har någon omedelbart förmedlad innebörd. Enright beskriver händelser väl, men ofta förstår man inte varför hon återger dem. Hennes personer blir inte levande, här och där får man veta fakta om dem: han var bråkig, hon var alltid upptagen, men man lyckas inte pussla ihop dem till bilder av verkliga människor. Sammankomsten blir aldrig angelägen.

Alice Thorburn

Publicerad: 2009-01-13 00:00 / Uppdaterad: 2011-08-20 15:01

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3180

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?