Jerry Lee Lewis är en sjuhelsikes rocker som satt skräck i moralens väktare under stora delar av sin karriär. Främst under 50 – 70-talet, då han härjade fritt och slogs med sina demoner på allehanda vis.

"Skärseld" kom ut första gången 1982 och finns nu i svensk översättning av Nille Lindgren. Boken har sedan den såg dagens ljus hyllats som den enda rockbiografin man behöver läsa och har prisats till höger och vänster av en enig kritikerkår. Och visst är den intressant. En bok av detta slag kan väl knappast bli annat, men jag är ändå inte fullt övertygad. Ibland blir språket lite väl dramatiskt och bibliskt i sin ton, vilket kanske mest ligger i det faktum att herr Lewis ständigt haft gud närvarande i sitt liv, trots att han levt i raka motsatsen mot vad kyrkan förmanar.

Han föds 1935 i Ferriday, Lousiana i den amerikanska södern. Familjen är djupt religiös och hans kusin är ingen mindre än Jimmy Lee Swaggart, en av de större kändisprästerna i USA som hela tiden via tv och radio förmanat om människans syndiga leverne. Dock har han själv vid åtminstone två tillfällen blivit avslöjad med byxorna nere i prostituerades sällskap och sedan gjort tårfyllda avböner i amerikansk tv. Släktskapet med Jerry Lee är tydligt med andra ord. I de lugnaste vattenÂ…

Nick Tosches, en legend i sig själv, skriver intressant om Jerry Lees turbulenta liv. Klubbarna där Killer som fjortonåring hamrade iväg på pianot, äktenskapet med den trettonåriga kusinen som på något vis blir utlösande faktor för det fördärv han sedan dras ned i, inställda turnéer, pengarna som rullar in och försvinner lika snabbt, spriten, hororna, galenskapen, dödsfallen, skilsmässorna och självfallet, musiken. Man får ju inte glömma att i all den totala galenskap som följer i en stor rockstjärnas spår, skapas det även musik som i många fall är odödlig. Jerry Lee Lewis är ju självfallet inget undantag. Det är bara att slänga på "Whole lotta shakin´ goin´ on" för att inse att det aldrig någonsin kommer att finnas någon som honom. Ett musikaliskt geni, som dock kanske gjort mer än någon annan för att sänka sin karriär ner i det djupaste mörker. Bokens inledning med en helväck och beväpnad Lewis utanför Gracelands grindar en tidig morgon 1976, är så mycket rock and roll, sprit, knark och galenskap samlat på en enda plats att ingen kan mäta sig med honom. Utan tvekan ett av bokens starkaste ögonblick och samtidigt även ett av de mer tragiska.

"Skärseld" är bra och jag är övertygad om att översättningen står sig bra mot den engelska utgåvan, men hur man än vänder och vrider på orden så blir det oftast inte lika kraftfullt som på originalspråket. Kanske är jag träig och fantasilös, men morsknullare låter ju inte lika tufft som det gör på engelska. Det är alltid en viss nyans som går förlorad i en översättning, hur fenomenal den än må vara, så även här. Sedan hade jag gärna sett att boken kryddats med mer foton och mer info om skivkatalogen, men som alltid, man kan ju inte få allt. Dessutom tycker jag att boken känns lite för kort. Godbitarna finns representerade i mångfald, men med tanke på hans "innehållsrika" karriär måste det ju finnas så ofantligt mycket mer att förtälja om, speciellt om musiken, även om boken kom ut redan 1982.

Som avslutning kan jag ju nämna att den gode Killer faktiskt uppträdde i vårt avlånga land så sent som i november i år. I Leksand, av alla ställen, intog han scenen och gav järnet. 73 år gammal och "still going strong". Dessutom den ende som är i livet av legendariska "Million dollar quartet".