En blommas liv är en cyklisk berättelse som skildrar årstiderna och naturens olika skeden genom ett humleblomster. Blomman slår ut och vissnar, sträcker sig mot solen och hukar i regnet under lite mer än ett år. Parallellt med detta betraktar blomman en liten flicka som leker i närheten, och önskar hett att hon ska lägga märke till den.

Det är med stråk av vemod som blommans historia vecklas ut. Likt många av karaktärerna i H C Andersens sagor rymmer den en sorg över det otillräckliga i varat; inte ens när flickan står alldeles intill kan blomman påkalla hennes uppmärksamhet. En hel sommar väntar den förgäves och ståndaktigt på att bli upptäckt, och melankolin hänger förstås också ihop med dess vetskap om att livet är ändligt och att sommaren går fort. För det är en klok blomma det handlar om, och ska det visa sig, en blomma som dör för att återfödas med bibehållet minne av flickan från året dessförinnan. Här finns också starka andliga stråk; när blomman dör sker det genom en dröm där det för alltid är sommar, där tiden är evig och där det eviga pånyttfödandet återigen betonas.

Sara Lundbergs bilder är fantastiskt expressiva och talar fint med den poetiska texten. Uppslagen skiftar karaktär, hela sidor tas i anspråk för att skildra naturens färgskiftningar i stort medan blomman i närbilder omges av olika växter och djur beroende på årstid: vintergäck, humlor och småfåglar blir till trollsländor, rävar och rönnbär. En flod rinner igenom majoriteten av uppslagen som för att än en gång påpeka det flytande och föränderliga som grunddraget hos naturen, men också för att visa motsatsen: att detta är samma plats, den ser bara olika ut. Allra vackrast kanske även bland bilderna är blommans död, där den tycks möta solen mitt bland alla stjärnorna på natthimlen och tycks stå i kontakt med evigheten. Också denna filosofiska tanke pekar boken på: det lilla är lika vackert och betydelsfullt som det stora, allt i naturen betyder någonting.