Redan innan jag har öppnat Humlans herbarium är det lätt att tycka om den. Pärmen är klädd i rött tyg med guldbokstäver och små blomliknande stjärnor. På omslaget växer blåklockor i sin finaste prakt och ett runt, förmänskligat bi med ögon, näsa och händer flyger emot dem. Boken är nästintill kvadratisk och den knyts ihop med röda sidenband för att sidorna inte ska öppnas.

Precis som undertiteln antyder är det en flora, en växtpress och ett herbarium i samma bok. Boken är uppdelad i två delar, våren och sommaren. Och precis som den flora som Humlans herbarium är presenterar den blomma efter blomma, med blommans betydelse, latinska namn och ursprung. Den berättar var blomman blommar och när. Därefter följer en liten faktaruta med tips om pressning av just den blomman och plats för att klistra in din egen pressade blomma. Snödroppen är vårens första blomma och först ut i Humlans herbarium.

När du pressar snödroppar märker du att färgen förändras. Blommorna får ungefär samma vita nyans som vaniljglass. Men de blir ändå jättefina!

Inuti boken är sidorna fästade med spiral, vilket underlättar bläddringen mycket och möjliggör boken att expandera efter det att blommorna är inklistrade. Längst bak i boken finns ett vikt kartongark där det går att pressa blommorna. Först läggs de in i hushållspapper eller tidningspapper därefter placeras paketet i kartongen. Stäng, knyt ihop och placera boken under andra tunga böcker och låt ligga i ungefär två veckor. Sen är blommorna klara för att klistras in i boken. Längst bak i boken finns det allmänna tips och råd om plockning, pressning och inklistring, läs det innan då det innehåller värdefulla tips!

Vilda rosor är bland det vackraste (och vassaste!) man kan möta i naturen. Det gäller förstås på sommaren när de blommar och sprider sin underbara doft. Men också på hösten när de nymålade nyponen glänser i septembersolen. De vilda rosorna är ganska vanliga i soliga ängar, vägkanter och hagmarker. Men ibland står de mitt inne i mörka skogen. Längs havet finns också gått om vildrosor.

Först upplevde jag att boken var så vacker att jag tvekade till att använda den. Att klistra in blommor som torkar och skräpar med lim som kladdar och fastnar kändes synd. Men när jag väl börjar upplever jag att boken blir ännu mer min egen. Ändå önskar jag att det hade funnits ett annat sätt att fästa blommorna på. Självhäftande sidor av genomskinlig plast, såna som finns i foto- eller bokmärkesalbum hade gjort boken lättare att använda då man inte behöver ha tillgång till något lim och blommorna skyddas mer. Just för att en av de största fördelarna med Humlans herbarium är att den har allt man behöver i sig, det enda som behövs förutom lim är papper.

Under våren möter vi bland annat vitsippan, gullvivan, styvmorsviolen och maskrosen. När vi sen går över till sommaren träffar vi förgätmigejen, smörblomman, daggkåpan, nyponrosen och såklart blåklockan. Mot slutet av boken får vi även bekanta oss med Carl von Linné, eller blomsterkungen, som var den som först delade in blommorna i klasser och ordningar. Att hans egen favoritblomma Linnea saknas i Humlans herbarium känns därför lite tråkigt. Men det finns mycket annat i boken som kompenserar den förlusten. Att bläddra i Humlans herbarium blir därför som att öppna en skattkista full av sommar.