Utgiven | 2008 |
---|---|
ISBN | 9789173431255 |
Sidor | 212 |
Orginaltitel | Le Feu des origin |
Översättare | Åsa Larsson |
Mandala Mankunku föds när männen är ute på jakt och kvinnorna är på fälten. Han föds utan andra vittnen än sin moder och vissa tivlar på att han verkligen blivit född. Om den märkliga pojken med gröna ögon inte är av en kvinna född, kommer han då att en dag dö? Mandala växer upp till att bli en intelligent ung man som lär sig medecinmannens yrke av sin morbror. Men hans vilja att sprida sina kunskaper till människorna i byn så att de ska kunna hjälpa sig själva sätter honom på kant med morbrodern, som vill bevara sina hemligheter och bybornas vidskeplighet för att kunna profitera på dem. När européerna kommer och morbrodern allierar sig med deras vapenmakt slutar det i en maktstrid mellan Mandala och sin gamla läromästare. I slutändan måste den unge mannen lämna byn och bege sig ut i det land som kolonialmakten Belgien kallar Kongo, till staden.
Ursprungets eld är en krönika över Kongos moderna historia, från belgarnas ankomst till självständigheten. Mandala Mankunku upplever samhällets omvälvningar inifrån. Hans liv börjar i det lilla samhället, byn, och slutar i det stora, staden. Det är inte en spikrak resa, den innehåller många kontraster. Han slavar i det fruktansvärda järnvägsbygget där så många dör för att sedan bli nationalhjälte som den förste infödde som blir lokförare. I början hatar han européerna för de grymma metoder de använder för att införa sina irrationella seder. För Mandala Mankunku representerar belgarna ett svårbegripligt kaos, en världssyn helt skild från naturen och verkligheten. Sedan kommer han att beundra dem för deras förmåga att skapa framsteg och välstånd. För att i slutändan återigen hata dem för deras ansvarslöshet när Belgiens tid i Kongo går mot sitt slut och landet hotas av politiskt kaos. Nyanserna i Mandala Mankunkus vittnesbörd gör den desto mer trovärdig när den pekar på att även om kolonialismen hade vissa försvarbara moment så var den i grund och botten en brutal exploatering av hela länder.
Berättelsen om Mandala Mankunku är stark och under större delen av romanen väl integrerad med berättelsen om Kongo. Därför är det synd att de två skiljs åt i slutet. Mandala lämnas åt sina egna grubblerier och Kongos öde abstraheras till ständiga maktkamper i toppen. Det blir lite tråkigt. Ett annat opersonligt drag i romanen är Emmanuel Dongalas skildringar av berättelsens biroller, de framstår som skissartade och konturlösa. Särskilt irriterande är det att Dongala inte förmår att lyfta fram Milete, Mandala Mankunkus stora kärlek i livet, som någonting annat än en skuggfigur. Riktigt besvärande blir det när Dongala i slutet av romanen får en sentimental ton. Om läsaren aldrig sett någon annan än Mandala Mankunku är det svårt att verkligen känna någonting inför hans förlust av alla de ofärdiga karaktärer som passerat revy. Det är synd att Dongala har gestaltningsproblem (den stolpiga dialogen kan också nämnas här) för i sin helhet är Ursprungets eld en viktig berättelse som talar till nyfikenheten och bildningslusten. Den fick mig att vilja lära mig mer om Kongo. Men jag kommer inte att slänga mig över nästa roman av Dongala som översätts till svenska.
Publicerad: 2008-11-28 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-26 10:30
En kommentar
Lite synd att du inte observerat att det inte handlar om Belgiska Kongo utan Franska Kongo. Alltså fransmän istället för belgare.Författarens sätt att spegla handlingen genom att förändra språket tycker jag är genialt, men det kan man givetvis ha delade meningar om.
#
Kommentera eller pinga (trackback).