Andrzej Tichýs nya roman Fält är en tung bok. Inte bara för att den är 348 sidor tjock, utan för att den handlar om två unga människors psykiska helveten. Nadia och Nadir möts ett antal gånger utanför en psykiatrisk klinik I Malmö. Det är därifrån som romanen sedan tar sin form.

Nadir är den föräldralösa flyktingen som i den svenska asylprocessen gått rakt in i psykosen som omslutit honom likt en avgrundsmörk tunnel. Oförmögen att tala om sina upplevelser blir det Nadia som med sin översvallande fantasi berättar Nadirs möjliga livshistoria. Det är en histora som tar sin början vid föräldrarnas händer som försvann i horisonten och går vidare till människosmuggling, skitigt svartarbete och slutligen ödesmättad väntan på asyl i ett alldeles främmande land.

En liten del av boken utgörs också av Nadirs fragmentariska beskrivning av psykosen. I ändlösa tunnlar och på stadens slingriga gator beskriver han en värld som likt den i Tichýs romandebut Sex liter luft, ligger skrämmande nära apokalypsen. Kanske vore det bäst om världen gick under, så som den ser ut nu?

Medan Nadir inte kan spåra sina blodsband spelar det historiska arvet hela rollen i Nadias liv. Hon har en polsk bakgrund men är uppväxt i Sverige, hennes släkt har dock fått genomgå 1900-talets stora världskrig och diktaturer vilket intar hela Nadias tankevärld. Droppen som får den vingliga bägaren att rinna över är när hon bläddrar i den amerikanske krigsfotografen James Nachtweys storslagna fotobok Inferno och ser fotografier på lidande i de mest omänskliga former.

De två öden som Tichý här skildrar är otroligt gripande. Mina ögon öppnas för den historielösa Nadir och för den historietyngde Nadia så pass mycket att tårarna stundtals är nära.

Tichýs massiva och associativa textblock förhindrar dock karaktärerna att träda fram riktigt ordentligt ur mörkret. Fascinationen inför språket och allt vad man kan göra med det suger ibland musten ur själva grundhistorien, de experimentella utsvävningarna gör helheten lite väl diffus. Men Fält är fortfarande ett mångfacetterat och ambitiöst romanbygge som lovar gott inför Tichýs framtida författarkarriär.