Recension

: Sonja, Boris och tjuven
Sonja, Boris och tjuven Eva Lindström
2007
Alfabeta
9/10

Vem stal luftmadrassen?

Utgiven 2007
ISBN 9789150108446
Sidor 32
Illustratör Eva Lindström

Om författaren

Eva Lindström har gett ut ett stort antal hyllade och egensinniga bilderböcker, bland annat I skogen och Min vän Lage. 2022 fick hon Astrid Lindgren Memorial Award (ALMA). Hon har varit nominerad till Augustpriset ett tiotal gånger. Lindström är utbildad vid Västerås konstskola och Konstfack, och är ledamot av Svenska barnboksakademien. Hon har också medverkat i bland annat Arbetarskydd och Kamratposten och gjort flera tecknade kortfilmer.

Sök efter boken

Eva Lindströms nya är en riktig deckare, i campingmiljö. Sonja och Boris kommer till Björnens camping och slår glada upp sitt tält, bara för att upptäcka att Sonjas luftmadrass är borta. Det är inte det enda som försvinner spårlöst, snart är också en radio, ett parasoll och några mackor borta. Björnen blir orolig och investerar i ett extra kassakåp. Och Schäfer (som ser ut som en bulldog) erbjuder sig att vakta campingen.

Sonja och Boris försöker också hjälpa till med att leta efter tjuven. Men det leder inte till så mycket mer än att Boris smyger runt i skogen och lämnar ödesdigra fotspår efter sig, för det är väldigt svårt att gissa vem det kan vara som är skyldig. Bland Eva Lindströms kolorerade träd faller skuggor både dag och natt, en mystisk figur går runt med ett badmintonrack och bakom tält och väggar står alltid någon och lurar.

Sonja, Boris och tjuven både leker med formen och inkarnerar den perfekt. En allt tjockare väv av mystik liggger över sidorna och Lindströms illustrationsstil bidrar starkt till det. Perspektivet är egensinnigt och föremål ligger utspridda som ledtrådar över uppslagen, men som varje sann deckarälskare vet kan de lika gärna vara falskspår. Det sätts upp lappar och hålls polisförhör och språket är som vanligt konstaterande och återhållet istället för känslosamt, om än i den här boken alltid med ett drag av misstänksamhet och ett imaginärt frågetecken efter. Kan man ta något för givet som detektiv? Nej, det kan man ju inte.

Det hela känns väldigt Eva Lindströmskt, men samtidigt är det också en av hennes mer lättillgängliga böcker rent historiemässigt. Det finns en förutsägbar framåtrörelse i historien som ofta saknas hos henne, och som gör det såväl mer spännade som barnvänligt. Slutet är på sedvanligt maner öppet, men vi får nog nog trots allt nästan reda på vem som är skyldig. Det är mer än man brukar veta hos Eva Lindström.

Alice Thorburn

Publicerad: 2007-11-24 00:00 / Uppdaterad: 2009-11-23 22:03

Kategori: Recension | Recension: #2730

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?