Gästrecension

: Mannen som planterade träd
Mannen som planterade träd Jean Giono
2006
Elisabeth Grate Bokförlag
10/10

Om att göra skillnad

Utgiven 2006
ISBN 9197532851
Sidor 48
Orginaltitel L´homme qui plantait des arbes
Översättare Pontus Grate
Först utgiven 1953

Om författaren

Jean Giono (1895–1970) var fransk författare och levde hela sitt liv i norra Provence, där också många av hans historier utspelar sig. På svenska finns bland annat Fallet Melville (1942), Vårvinden (2000) och Mannen som planterade träd (2006).

Gästinformation

Peter K Andersson är europé, skåning och åttiotalist (i den ordningen). Han har läst två år på Lunds universitets författarskola och utbildar sig för närvarande till gymnasielärare i historia och svenska. Under våren har han lett ordkonsts skrivarcirkel i Lund. Peter är dessutom sekreterare i skrivarföreningen Zaft och publicerad i antologin "Schakt 2", samt i tidskrifterna ponton och The Moor (organ för det svenska Sherlock Holmes-sällskapet). För närvarande arbetar han på sin tredje debutroman.

Sök efter boken

Nyligen hade Elisabeth Grates bokförlag godheten att för första gången i svensk översättning utge den franske författaren Jean Gionos underbara berättelse Mannen som planterade träd. Giono är inte ett okänt namn för svenska läsare, men denna omtalade historia, som väl trots sin korthet kan räknas bland författarens främsta, är en pärla som förtjänar att upptäckas av en större publik. I synnerhet i en tid som vår, av klimatförändringar och miljöhot, då denna berättelse förefaller märkligt träffande och i allra högsta grad nödvändig.

Det är lätt att med bara några få meningar avslöja alla de små överraskningarna i texten, men det är till stor del dess enkla och koncisa form som är dess dygd. Texten skrevs på beställning av Reader’s Digest i en novellserie kallad "Den märkvärdigaste människa jag någonsin mött" och beskriver författarens möte med en ensling som har en ambitiös men egendomlig mission.

Giono var det tidiga 1900-talets stora skildrare av landsortslivet i Provence, på den tiden då dess byar och odlingar ännu inte hade invaderats av turister och golfbanor. Det är en mycket enkel, religiöst färgad prosa som beskriver människans förhållande till naturen och som är mycket träffsäker, om än kanske med våra ögon sett något utsliten, i sina berättelser om landsbygdsbefolkningens livsöden. Föreliggande verk skiljer sig dock från författarens övriga arbeten i sin direkthet och sin högtidliga men oupphörligt koncentrerade naturlyrik. Att läsa Giono blir kanske oundvikligen en demonstration av en modern stadsmänniskas nostalgi för provinsen. Men Mannen som planterade träd står på egna ben tack vare sina allegoriska kvaliteter, och tack vare den enkla men mycket tydliga intrigen.

Den sistnämnda faktorn i samklang med den raka stilen för tankarna till japansk haikudiktning och dess meditativa men oromantiska hållning inför naturen. Giono låter oss följa ett namnlöst berättarjag på vandring i Provences bergstrakter, där han stöter på en enstörig herde som på grund av sin isolerade tillvaro är asocial och ointresserad av kommunikation, men som samtidigt för berättaren utstrålar ett lugn och en trygghet som gör att den trötte vandraren kan iaktta honom utan att han bryr sig om det.

Det visar sig att herden ägnar sig åt att plantera träd för att ge liv åt de ödsliga bergshedar som är reliken av ett fordom välmående landskap. Skildringen av enstöringens sammanstötningar med det tumultartade 1900-talet och av hans slutliga triumf är bokens behållning och i slutändan det som gör den högaktuell. För vad Giono berättar är historien om en människa som utan intresse för omvärlden föresätter sig att skapa liv, och ensam göra skillnad. Det är ett livsöde som skulle få vilken Hollywoodproducent som helst att gnugga händerna, och mottagandet av novellen världen över skvallrar om dess universella tilltal. Men det är tack vare Gionos raka språk och dokumentärt tillbakahållna stil som berättelsen har blivit en välförtjänt klassiker.

Den svenska utgåvan i god översättning av Pontus Grate inkluderar även historien om novellens tillkomst och öden, en minst lika intressant berättelse som novellen själv. Sätt av en halvtimme i höst och läs denna drygt fyrtio sidor långa bok. Du kommer inte att ångra dig.

Peter K Andersson

Publicerad: 2007-09-22 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-07 17:46

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #2640

2 kommentarer

Är det inte konstaterat att denna bok är uppdiktad? Har för mig det.

Sanne Oregistrerad 2007-09-24 09:23
 

Animasjonsfilmen 'Homme qui plantait des L'arbres'(1987)(også dubbet til engelsk 'The Man Who Plantet Trees') av Frédéric Back er basert på denne boka. En fantstisk film!

Hanne S Oregistrerad 2007-10-07 17:30
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?