Recension

: Hejdå Östeuropa!
Hejdå Östeuropa! Erik Zsiga
2007
Timbro
6/10

Det fattas några pommes frites

Utgiven 2007
ISBN 9789175666051
Sidor 369

Om författaren

Fotograf: Kristian Karlsson

Född 1976. Debuterade med Popvänstern 2004. Verksam som journalist/skribent men har en jur.kand, en civilekonomexamen samt en fil. kand i etnologi i bagaget. Bosatt i Stockholm.

Sök efter boken

Det som hänt i det forna kommunistblocket sedan 1991 är såklart det intressantaste som hänt i Europa sedan andra världskriget. Utvecklingen från plan- till marknadsekonomi och från diktatur till demokrati har gått fortfortfort och inför öppen ridå.

Erik Zsiga har rest runt i ett antal av länderna i det gamla östblocket för att undersöka om det verkligen går att tala om "öst" och "väst" i betydelsen att Östeuropa fortfarande lider av sviterna efter diktatur och femårsplaner och därigenom är "efter" vad gäller kultur, mode, hälsovård, ekonomi etc. Mycket intressant och välkommet.

Det finns något som kallas ungdomsförbundssyndromet. Det går ut på att alla partiers ungdomsförbund gärna kommer med mycket galna och ogenomtänkta förslag som inte på något sätt har något med verkligheten att göra. Detta beror på att det ofta finns väldigt radikala människor i ungdomsförbunden som i sin tur inte har så mycket med verkligheten att göra. Jag kan ta ett exempel från ett distriktsmöte i SSU som en bekant bevistade för ett par år sedan där man på allvar lade 1 1/2 timme på att diskutera huruvida all mat som skulle serveras på framtida möten inom detta distrikt skulle vara vegansk.

Varför berättar jag det här? Jo, för att illustrera problemet med det föreliggande litterära alstret. Om man från början bestämt sig vad resultatet av ens undersökning ska bli, blir det sällan bra. Om man ser till vetenskaplighet är det helt horribelt. Fast nu är det här ingen akademisk uppsats, utan nån slags populärvetenskaplig politisk inlaga. Och då finns ju inte direkt samma krav på opartiskhet.

Och det är lite väl genomskinligt att det finns en klar agenda med boken. Plus att det finns vissa saker som ger vissa ganska allvarliga trovärdighetsproblem.

Till exempel att boken dedikeras till numera rikskända korttidsministern Cecilia Stegö Chilò. Personen bakom det sköna citatet "Idrottsminister? Jag? Nej! Skämtar du?" beskrivs av författaren som "en av de smartaste människor jag träffat".

Lite senare citeras Siewert Öholm. Ni vet. Han ledde debattprogram i TV och sen kom han ut som homofob och rasist med uttalanden om "homolobbyn" och islamfientliga krönikor i Nya Dagen.

Sköna sängkamrater. Sköna källor att bygga sin argumentation på. Skön brist på källkritik.

När jag läser "Hejdå Östeuropa" slås jag av två saker. Den första är att det är en otroligt intressant bok, välskriven och i det mesta med väl underbyggda argument. Det andra är att jag undrar om vi besökt samma länder. Jag reste runt i Östeuropa under ungefär samma tid som Zsiga, ett år innan kanske, och jag måste säga att jag inte delar hans ganska odelat positiva bild av livet i Det Nya Europa. Ta Warsawa till exempel. Zsiga ser att människorna är snyggt klädda, det finns tjusiga uteserveringar, folk är glada. Jag såg (bland annat) fler berusade människor dagtid än jag sett någon annanstans.

Och tar man den skramlande spårvagnen några stationer bort från centrum är det svårt att missa de äldre damer som sitter på trottoaren och försöker sälja två påsar blåbär eller kanske tio plommon. De som inte får plats på uteserveringarna kånkar fortfarande hem svart bröd och kål eftersom det är det de har råd att köpa, även om det finns 15 sorters tandkräm i snabbköpet. Den ekonomiska chockterapi som bedrevs efter murens fall må ha gett goda makroekonomiska resultat, men den har också gett upphov till ett oerhört stort mänskligt lidande – och även till att många människor, framför allt äldre, faktiskt har det sämre rent materiellt än de hade det under kommunisttiden. Och det vill inte säga lite.

Men Zsigas huvudpoäng är oerhört träffsäker och sann: Vi måste sluta dela upp Europa i öst och väst, och vi måste sluta tro att vi är så förbannat bra och moderna och överlägsna, för så är det inte längre. Att hota med den polske rörmokaren är bara obehaglig protektionism och populism som man ägnar sig åt för att man tror att man annars förlorar väljare till exempelvis SD.

Men så är det det där med ungdomsförbundssyndromet.
Lite också det här att man gör provocerande träffsäkra uttalanden bara för att man vet att det provocerar vissa. Typiskt ungdomsförbundigt.
Den avslutande mailkorrespondensen mellan Stegö Chilò och författaren lider mycket av det. Det är något teatralt över formuleringarna, som att båda vet att detta kommer att publiceras så låt oss få in diverse tjusiga formuleringar och dramatik och så måste vi provocera lite genom att uttala tvärsäkra "sanningar".

Så, ja, om han inte hade pushat det ideologiska budskapet så hårt hade Zsiga fått in en fullträff.

Anna Larsson

Publicerad: 2007-08-07 00:00 / Uppdaterad: 2007-08-07 00:00

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2586

5 kommentarer

Nu tycker jag du tar i med sågen väl hårt.

Chilò exempelvis – kan man inte vara smart bara för att man inte är informerad? Vet du något om Öholms kunskaper om östeuropa? Jag har inte den blekaste. Hans åsikter må vara osympatiska men likt väl skulle han kunna vara väldigt informerad. Siewert har trots allt en grundlagsskyddat att uttrycka sina synpunkter så länge han inte kränker någon (vilket jag inte vet om han gjort).

Det har de även i Warzawa, numer.

Jens Oregistrerad 2007-08-07 11:15
 

Re: Öholm så tycker jag att nä, om man uttrycker den typen av homofoba och islamofoba åsikter och dessutom försöker dölja sin intolerans bakom någon form av religiösa förteckan, då är det bara obehagligt. Den människosyn/världsbild han gett uttryck för gör att iallafall jag har svårt att se att han ska kunna tas på allvar.
Re: Chilò så tog jag ju bara upp en bråkdel av de saker som hände runt hennes person. Så att säga.

Men någon sågning är det absolut inte tal om-boken får ju en 6:a!!!!

Anna Larsson Redaktionen 2007-08-07 11:47
 

Du har rätt, sågning var ett dumt uttryck. Vad jag menar är att du drar slutsatser om exempelvis Chilò baserat på ett mediedrev. För att bli minister krävs nog trots allt viss intelligens. Dessutom, "en av de smartaste människor jag träffat", behöver ju inte betyda så mycket. Vilka har han träffat?

Detta har hur som helst inte så mycket med boken som sådan att göra. Även om en bok är dedikerad till Saddam Hussein eller Fidel Castro kan den ju vara bra. Eller hur?

Nåja, jag kommer nog inte att läsa boken. Den verkar sådär.

Jens Oregistrerad 2007-08-07 17:32
 

"Det som hänt i det forna kommunistblocket sedan 1991 är såklart det intressantaste som hänt i Europa sedan andra världskriget."
Nu är det väl ändå så att de central- och östeuropeiska staterna (alltså inte Sovjetunionen) slängde av sig det kommunistiska oket redan 1989?
Sen det där med "chockterapi". Det är ju egentligen inte mycket mer än en myt. Om man ska vara riktigt petig så var det endast i Polen (av de östeuropeiska länderna) man försökte sig på något som kan liknas vid detta förvirrande – men ack så missbrukade – begrepp.

En gäst Oregistrerad 2007-08-07 18:36
 

Låt mig tacka för det beröm som jag får i recensionen. Alltid smickrande när någon tar sig tid att läsa en text som jag har skrivit.

Som författare blir det lätt patetiskt när man kommenterar recensioner, men jag måste ändå göra två förtydliganden om två omständigheter som i och för sig är helt perifera i och för boken, men som recensenten och diskussionen här fokuserar på.

1) Siewert Öholm, vars åsikter man kan ha synpunkter på, dyker upp på ett ställe i boken. Han omnämns i en episod från hans program i public service-TV i början av 90-talet, där han gjorde bort sig för att han inte kunde skilja på Jugoslavien och de republiker som hade brutit sig ur. Detta för att illustrera hur vi svenskar ofta blandar ihop begreppen. Menar recensenten på allvar att detta är att bygga argumentationen på honom?

För det andra dedikerar jag inte boken till Cecilia Stegö Chilò. Boken är dedikerad till mina farföräldrar, vilket tydligt framgår eftersom det är det första jag gör i boken. Däremot tackar jag Cecilia för att hon fick boken att bli verklighet, vilket är ett faktum och något som hon förtjänar ett tack för. Sedan är hon faktiskt en av de smartaste människorna jag har träffat. (Det kanske säger något om mitt umgänge, men så är det.) Jag vet inte om recensenten känner henne, men om hon gör det så vet hon att det intryck som "Vaddå idrottsminister"-uttalandet och hela hennes hantering av tv-licensen gav, inte var en rättvis bild. Det som hände då, förtar knappast hennes kompetens som tidigare östeuropakorrespondent, och det värdefulla kunnande och nätverk som hon har om och i dessa länder.

Min bok rymmer 626 fotnötter och har en tättskriven källförteckning om 37 sidor. Mina personliga intryck och möten underbyggs med en uppsjö statistiska fakta och intryck av andra. Detta visar att argumentationen vilar på ganska många källor. Och det säger nog också något om vetenskapligheten i jämförelse med många andra liknande böcker.

Erik Zsiga Oregistrerad 2007-08-08 23:48
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?