För att vara litteraturhistoriens mest berömda kärlekspar lämnar Romeo och Juliet en hel del att önska. Vad kärlek beträffar, alltså. De är unga, knappt mer än barn, impulsiva och flyktiga (minns att Romeo i pjäsens början är minst lika nere i den sköna men avvisande Rosaline) och hinner känna varann bara några dagar innan deras melodramatiska död befriar dem från allt vad vardag, slentrian och eftertanke heter.

Shakespeare räknas förstås till de stora kärleksskildringarna, men oftare än vid någon sorts fullvuxen kärlek uppehåller han sig kring just förälskelser. Och han går skoningslöst fram. Tänk bara på komediintrigerna mellan kärleksparen i En midsommarnattsdröm eller Trettondagsafton. Kärlek, eller förälskelse, framstår där som något fullkomligt godtyckligt och ytterst manipulerbart. Men: det gör den inte mindre intensiv, viktig eller till och med livsavgörande.

Shakespeare är helt enkelt litteraturhistoriens coolaste och sexigaste författare. Han skriver på en gång väldigt explicit och väldigt poetiskt (här finns gott om små dödar, stjärnregn och andra lättöversatta sexmetaforer) och alltid alltid med glimten i ögat. Göran O Eriksson, å sin sida, översätter som vanligt charmerande lekfullt och talspråksnära. Bara något så litet och enkelt som att den oftast, och helt inkonsekvent, försvenskade ”Julia” har fått förbli ”Juliet” är karaktäristiskt för hans fräscha öga för texten.

Få dramatiker, eller författare över huvud taget, har åldrats så väl som Shakespeare. Visst är det ganska otroligt att till exempel tonårsflickan Juliets så öppet sexuella längtan efter sin nye make skrevs för så länge sedan som fyrahundra år.

Ge mig min Romeo. Och när jag dör,
Ta honom och skär ut honom i små stjärnor
Så gör han himlens ansikte så fint
Så alla blir förälskade i natten
Och glömmer bort att dyrka solens glans.
O jag har köpt en bostad åt min kärlek
Men inte tillträtt den; jag själv är såld
Men ännu inte tagen i besittning.
Vad den här dan är lång.
Den är så lång som natten före festen
Är för ett barn som har fått nya kläder
Och inte får ta på dem.

Det är på en gång ganska krasst – inget hymlande kring nyhetens behag – barnsligt och superromantiskt. Sällan i litteraturhistorien, förr eller senare, har samspelet mellan kärlek, eller förälskelse, och sex fungerat så charmerande självklart.

Varför har då Romeo och Juliet blivit bilden av Kärleken framför andra kärlekar? Kanske för att vi gärna vill se kärlek gestaltas just så, utan vardagsbekymmer, skilsmässostatistik eller postinfatuativ stress. Eller kanske för att det räcker såhär, är vacker så. Ögonblicket, i all sin otillräcklighet, är skönhet nog, lycka nog. Och ingen skildrar det där ögonblicket som Shakespeare gör.