Krönika

Skuggorna lever

Jag läser om Maria Gripe.

Inte Tordyveln flyger i skymningen, den bok som jag alltid brukar säga att jag skulle ta med mig till en öde ö. En omläsning skulle nog krävas för att fortfarande vara säker på det uttalandet, men det är inte det jag gör nu. Istället har jag börjat på Skugg-serien, som jag läste för länge sedan men inte har mer minne av än en stämning. Det är dock mer än de flesta böcker lämnar kvar, och jag har sedan länge köpt alla fyra böckerna och ställt dem i hyllan med målet att läsa dem snart. Sedan dess har de stått där och utstrålat magi, mystik och trolskhet, lockat med löftet om det där vagt overkliga draget som finns i alla Maria Gripes böcker. Det som Lotta Olsson i DN så träffsäkert beskriver som skillnaden mellan det lilla vardagslivet vi alla lever, och de stora tankarna vi har inom oss.

Typiskt nog krävdes det ändå att hon skulle dö för att jag skulle göra slag i saken. Det är mer än tio år sedan hon gav ut sin sista bok, och jag har funderat på det ibland – vad gör hon nu? Jag har aldrig skrivit brev till någon författare, men hade jag gjort det så skulle det ha varit till Maria Gripe, och speciellt kanske sedan hon slutat gett ut böcker. För vart tar då all den vackra kreativiteten vägen? Kanske är det det mest sorgliga med att människor dör, och det mest oförståeliga. Att alla tankarna, drömmarna, idéerna bara försvinner. När det gäller vem som helst är det ofattbart sorgligt, och när det gäller Maria Gripe känns det värre än så. Tur då att hon hann skriva ner i alla fall en bråkdel av allt det vackra som antagligen fanns i hennes inre. Tur för oss.

Alice Thorburn

Publicerad: 2007-04-22 22:51 / Uppdaterad: 2011-01-15 18:49

Kategori: Krönika

3 kommentarer

försökte läsa om tordyveln här om året; gick inte så bra, faktiskt. historien håller, men språket är yxigt och karaktärerna grunda: radioteatern (som den ju ursprungligen var skriven som) lyser igenom för en nu vuxen läsare.

kråkan Oregistrerad 2007-04-28 21:03
 

försökte läsa om tordyveln här om året; gick inte så bra, faktiskt. historien håller, men språket är yxigt och karaktärerna grunda: radioteatern (som den ju ursprungligen var skriven som) lyser igenom för en nu vuxen läsare.

kråkan Oregistrerad 2007-04-28 21:03
 

istället för att tentaplugga sitter jag och slösurfar. och det gör jag rätt i, för vilken fantastiskt vacker och bra text!

Maria Carlsson Redaktionen 2009-10-07 11:59
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?