Berättaren är en flicka med många namn. Hon heter egentligen Yasmina, men hennes franska släktingar kallar henne Nina. Hennes far ger henne smeknamnet Brio. Ibland väljer hon att kalla sig Ahmed.

När hon umgås med barndomsvännen Amine, låtsas hon att hon liksom han är pojke. Tillsammans gör de djärva saker, som att dyka från Klippuddens branta strandklippor. Båda två växer upp med franska mödrar och algeriska fäder i Algeriet, ett land som bär färska minnen av krig. Denna dubbla tillhörighet skapar en känsla av utanförskap. När hon är i Algeriet pratar hon sällan om Frankrike och när hon tillbringar sommarloven tillsammans med sin syster hos morföräldrarna i Frankrike tiger hon om sitt algeriska liv. Är det ett resultat av alla fördomar hon konfronteras med, enbart utifrån det faktum att hon ser annorlunda ut? Med tystnaden följer en upplevelse av svek.

Varje morgon kontrollerar jag min identitet. Jag har fyra problem. Fransyska? Algeriska? Flicka? Pojke?

Att låtsas vara pojke verkar samtidigt vara ett försök att finna en slags fristad från männens blickar. En händelse där en okänd man försöker föra bort henne sätter definitivt punkt för barndomens känsla av frihet, känslan av att vara utsatt förstärks.

Denne man sticker gatan i brand. Den blir för all framtid farlig och maskulin.

Uppväxten präglas också av faderns närvaro och frånvaro. Hans arbete innebär långa resor över hela världen. När han finns hemma känns familjen samlad, trygg. När han är borta känner sig modern och döttrarna mer utlämnade.

Och sedan dessa sommarlov, som alltid följer samma mönster. Hur systrarna först ska genomgå sin årliga hälsokontroll hos doktorn och svara på dessa eviga frågor. Hur de samtidigt kan känna sig upptagna i släktgemenskapen och avvikande, eftersom deras föräldrar är frånvarande. Och över allting vilar vetskapen om vilket motstånd och förakt föräldrarnas kärlek mötte i 60-talets Frankrike.

Jag har alltid känt mig illegal vid passkontroller. Utan ordnade papper. Förväntar mig alltid att stötas ut ur passagerarledet, omringas och hållas fast av två poliser, sedan föras till ett litet rum. Vem är du? Varifrån kommer du? Vart ska du? Jag har alltid haft ett intryck av att bära på en hemlighet. Av att leva dubbelliv. Av att hysa någon annan än mig själv. Än min synliga del. Av att byta ansikte. Beroende på landet. Beroende på polisen. Beroende på människorna som jag möter. Varifrån kommer du som är så solbränd?