Recension

: Jingo
Jingo Terry Pratchett
2006
B. Wahlströms
3/10

Trivselfantasy på tomgång

Utgiven 2006
ISBN 9132332688
Sidor 284
Orginaltitel Jingo
Översättare Mats Blomqvist
Först utgiven 1997

Om författaren

Terry Pratchett föddes 1948 i Buckinghamshire, England. Redan tretton år gammal sålde han sin första novell till en tidskrift för science fiction och fantasy. Han är i dag en av Englands mest älskade, och förmodligen roligaste, författare. Med Skivvärlden har han skapat en alldeles egen genre – en unik mix av fiction, fantasy och filosofiska utläggningar, allt skrivet på ett vigt språk, späckat med ordlekar och vitsar.

TerryPratchettBooks.com – Officiell sida.

L-Space Web – En sajt om Pratchett, böckerna och Skivvärlden.

Sök efter boken

Terry Pratchett är alltid Terry Pratchett. Efter 21 romaner om Skivvärlden – på originalspråket är de uppe i något trettiotal – vet man (fast jag måste erkänna att jag inte läst någon majoritet av dem) ungefär var man har honom och alla hans knasiga karaktärer. Och konceptet börjar minst sagt kännas lite trött.

I Jingo utbryter oroligheter sedan en ö plötsligt flutit upp mitt emellan Ankh-Morpork och grannstaten Klatsch. Ett klatschiskt sändebud utsätts för ett mordförsök och bara Ankh-Morporks ganska taffliga stadsvakt med kommendör Vimes i spetsen kan hindra att ett fullskaligt krig bryter ut.

Här finns för all del de vanliga finurliga formuleringarna som är så typiska för Pratchett – och förmodligen snäppet bättre på originalspråk – som ”Som alla insatta vet, så vinner inte den upptäcktsresande som först sätter foten på jungfrulig mark, utan den som först återvänder hem med nämnda fot. Sedan är det ett plus om foten fortfarande sitter kvar på benet” eller ”Det var inte spioneri när man var tvungen att dra sig en bit tillbaka för att inte bli döv” eller ”historien förändras hela tiden. Den nagelfars och revideras ständigt, hur skulle vi annars kunna hålla historikerna sysselsatta? Vi kan inte låta folk av deras sort gå och slå dank.”

Och så förstås de obligatoriska uppfinningarna som är så lika saker vi själva har och ändå inte. Kommendör Vimes har till exempel försetts med en liten demon i ett etui som upplyser om tider och inbokade möten och klagar över att han inte läst bruksanvisningen ordentligt. Och det blir liksom en smula … övertydligt.

”Vad har vårt folk där att göra?” undrade herr Boggis från Tjuvagillet.

”De visar sin käcka nybyggaranda genom att söka rikedom och … mer rikedom i ett nytt land”, sa Lord Vetinari.

”Och vad är klatschianerna ute efter?” sa Lord Mjelke.

”Å, de har farit dit för att de är en bunt skrupelfria opportunister som alltid vill roffa åt sig vad de kommer åt”, sa Lord Vetinari.

Krigshetsen är bara så uppenbart dumdristig, hjärnorna bakom så enspårigt illvilliga och hjältarna så dumsnällkloka som bara trivselfantasyhjältar kan vara.

Jingo är småtrevlig i sina bästa stunder, men det blir för förutsägbart för att vara verkligt underhållande och inte alls tillräckligt vasst för att vara bra satir. Det är helt enkelt en ganska söt och menlös saga som dryper alltför mycket av politisk korrekthet för att någonsin bli riktigt kul. Eller på något annat sätt meningsfullt.

Textutdrag (Visa/göm)

Ella Andrén

Publicerad: 2007-01-29 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-30 14:31

Kategori: Recension | Recension: #2367

2 kommentarer

Pratchett Skivvärlden romaner ÄR trivselfantasy och gladsatir.

Om man inte uppskattar Woodhouse, Jerome K Jerome, Twain eller Scott Adams så uppskattar man inte heller Pratchett.

Vad gäller det trötta konceptet så är Pratchetts böcker skrivna som fristående ögonblicksbilder av olika tider och platser i skivvärldens historia. Oftast relaterar böckerna till en social eller politisk debatt som var aktuell i den anglosachiska världen vid tiden för skrivandet.

Du faller i samma fälla som de flesta recensenter genom att göra absoluta antaganden och påståenden utan att referera till dina referensramar. Om läsare inte vet vad du baserar ditt tyckande på så kan de ej heller avgöra dess relavans för oss. Tja en och annan filifjonka utan egen åsikt, som enbart baserar sitt räddhågsna läsande på vad någon okänd påstått vara rätt eller fel kanske har nytta av dina kommentarer men vi andra kräver mer kött på benen.

Paul Oregistrerad 2007-01-31 08:25
 

Jag vet inte riktigt vad det är för referenser du är ute efter? Som jag skriver har jag läst (och gillat) flera av hans tidigare böcker, så jag har inga problem med varken Pratchett eller Skivvärlden eller genren i sig. Men som du skriver, Paul, relaterar boken till ett politiskt sammanhang (som trots att originalet har ganska många år på nacken är minst sagt lika aktuellt idag). Och jag tycker att den aktualiteten just här blir övertydlig och lite fantasilös och alltför politiskt korrekt. Stycket i blockcitatet tycker jag är ett bra exempel på det genomgående problemet.

Avslutningsvis vill jag bara poängtera att jag inte på något sätt har ambitionen att någon ska ta mina åsikter som absoluta sanningar. Trodde jag det skulle jag bli extremt obehaglig till mods och uppriktigt sagt lägga ned. Jag (och de övriga på dagensbok.com och alla andra recensenter också för den delen) skriver kritik, dvs åsikter. Inga religiösa urkunder eller något liknande.

Ella Andrén Redaktionen 2007-01-31 21:57
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?