Utgiven | 2006 |
---|---|
ISBN | 9100110760 |
Sidor | 115 |
En försiktig bok är inte "ljusetmörkretljusetdag", men absolut inte heller vildsint, arg eller bländande ljust stark. Dikternas ljus är alla i en dämpad ton. Ibland tänker jag att det är som att gå i en korridor eller gångtunnel om natten. Att det är lite otäckt där i tunneln, men ännu läskigare utanför – och att lamporna har den där sortens dimmiga mjukt tonade ljus som egentligen inte orkar hålla mörker på avstånd. Det där kvalmiga ljuset/mörkret är på sätt och vis också värre än den riktiga sammansatta svartheten, den gnistrande vinterklara eller omfamnande sommarmjuka. Den här boken vill man läsa försiktigt.
Boken är indelad i tre delar med olika perspektivförskjutningar som tillsammans bildar en rörelse av bortifrån och till, men också omvänt där det lilla blir jämförbart med det stora. I ett första skede får man ta del av en astronauts syn på jorden där han hänger i en säkerhetslina utanför en satellit. Och skildringen av hemmet där borta blir känslan av en sådan där jordglob med lampa inuti. En sådan man kan ha intill sängen och som mamma eller pappa kommer in och släcker efter att de suttit en stund på sängkanten.
I mångt och mycket liknar Hultenheims dikter Eva Sjödins i sitt vardagliga mjuka, men ändå otäcka bildspråk. Särskilt då del två som är skriven ur en liten flickas perspektiv och position i sin familj har många likheter med Eva Sjödins "Gränsland". Även Kerstin Norborgs prosadikter känns närbesläktade. Familjen i Hultenheims dikt är dock som bubblor som hela tiden, i olika omgångar stiger mot ytan utan att man som läsare riktigt någon gång får veta varför. Vem ska släppa taget nästa gång, är vad man undrar.
Varje lördag kommer pappa hem med chokladbiskvier. Den vita kartongen står och ruvar på fyra choklacylindrar under locket, en i varje hörn. Kartongens fyra vita väggar är ett rum som håller samman en familj.
Skillnaden är också att med "ljusetmörkretljusetdag" har Hultenheim tillverkat en än mer gränsöverskridande poesi, en som i hög grad även är visuell och närmar sig konsten samt i viss mån är språkmaterialistisk. Genomskinliga smörpappersidor med text på tvären, bokstäver lagda i cirklar, Cut-up texter lagda lager på lager och en punkt som inte är en punkt utan kanske ett litet jordklot eller frö, skrämmer kanske bort en del läsare, men var inte rädda! Hultenheims vardagliga, enkla språk kompenserar väl upp dessa mer experimentella delar av boken.
Det lite negativa, åtminstone för kritikerna – är att författarklungan: Ann Hallström och Anna Hallberg nu förökat sig med ännu en liten förbrylling.
Publicerad: 2007-01-23 00:00 / Uppdaterad: 2007-01-23 00:00
2 kommentarer
Hej Anna ! Beklagar sorgen över din fars död. Jag var god vän med honom,kunde tyvärr inte komma på begravningen. Din far talade mycket gott om dig. Jag fick den uppfattningen att han var mycket stolt över Dig
Din far skrev dikter under sina ljusa år och han ville att jag skulle kalligrafera desamma så blev det intet men jag tror att jag har en dikt från hans hand på ett lager i Vällingby som jag när tids finns skall kalligrafera och då skall du få den av mig Hälsar Lars Laurentii ” manu propria” Ekerö Hej då
#
Alltså … dagensbok.com recenserar böcker. Vill du verkligen komma i kontakt med författaren bör du nog försöka på något annat sätt. Kanske via förlaget?
#
Kommentera eller pinga (trackback).