Recension

: Det mesta är inte så viktigt
Det mesta är inte så viktigt Mattias Kronstrand
2018
KROMA förlag
4/10

Nej, det mesta är nog inte så viktigt

Utgiven 2018
ISBN 9789163980749
Sidor 64
Språk svenska

Om författaren

Mattias Kronstrand bor i Linköping och är författare till barnboksserien om Kaj och Kajsa, serieboken Hänt i skvättet samt diktsamlingen Det mesta är inte så viktigt. Han är biomedicinsk analytiker, driver KROMA förlag sedan 2009 och arbetar även som copywriter.

Sök efter boken

Omslaget till Mattias Kronstrands första diktsamling Det mesta är inte så viktigt gör mig glad. Det är snyggt och återhållsamt och det lovar mycket.

Titeln är skriven med relief, vita bokstäver mot en precis lika vit bakgrund. Det ser så genomtänkt ut. Som om omslaget säger att vi ska luta oss lite närmre, titta noga, för att snappa upp vad det vill säga.

Tyvärr lever innehållet inte upp till de förväntningarna.

Det mesta är inte så viktigt är en småskalig bok. Den är liten, ganska tunn med sina 64 sidor och sidorna är ganska luftiga. Några av dikterna sticker iväg på flera än tio rader men aldrig mycket mer än så.

Dikterna rör sig bland livsbetraktelser i det vardagliga. Här finns många fina bilder som förankrar texten i en igenkännbar verklighet. Mina favoritrader kommer i slutet av dikten ”I glasskön”: ”Vart tog semestern vägen? / – Jaha? säger det unga glassbiträdet / – En päronsplitt / och min barndoms sommar”. Utifrån päronsplitten, glassbiträdet och semestern får läsaren själv ta språnget från ”min barndoms sommar” för att tolka känsla och betydelse.

Tyvärr är det alltför många dikter i den här samlingen som inte slutar där med den tilliten till läsaren utan i stället, för säkerhets skull, klämmer till slutrader som ”det ska nog gå idag med”.

Till exempel i dikten ”Med mig”, med de första tre raderna ”Visst, det finns en sten / med ditt namn / Men det är inte där du är” skulle klara sig så mycket bättre utan de följande fyra raderna ”Jag behöver inte gå dit / för att minnas dig / Du är ju här med mig / Alla dagar”, eftersom de där fyra sista raderna ändå redan ringer inom läsaren efter de första tre. Det blir för mycket kaka på kaka.

Dikternas styrka, för att ändå peka på det som fungerar bäst, är just förankringen i de vardagliga, konkreta bilderna och betraktandet av det stora i det lilla.

Min favorit i samlingen kommer tidigt i boken, ”Ett fotografi”:

Jag sitter i ditt knä
Bilden är suddig och blek
tagen med din instamatic
Ditt huvud snett lutat mot mitt
Dina armar hårt om mig
När världen var vi
Innan den blev så stor
att du måste släppa.

Eva Wissting

Publicerad: 2019-04-08 00:00 / Uppdaterad: 2019-04-06 21:44

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7694

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?