Recension

: Colombines kyss
Colombines kyss Adriana Lisboa
2005
Boca Pocky
9/10

Till långsamhetens lov

Utgiven 2005
ISBN 9185011193
Sidor 200
Orginaltitel Um Beijo De Colombina
Översättare Örjan Sjögren
Först utgiven 2003

Om författaren

Fotograf: Henrique Pereira

Adriana Lisboa är född 1970 i Rio de Janeiro. Hon har tidigare publicerat romanerna ”Os fios da memória” (”Minnets trådar”, 1999) och ”Sinfonia em branco” (”Symfoni i vitt”, 2001) och har uppmärksammats som en av de mest talangfulla författarna i den yngre generationen i dagens Brasilien. År 2003 belönades hon med José Saramago-priset, priset delas varje år ut till den mest framstående unga författaren (under 35 år) på det portugisiska språket.

Adriana Lisboa – Författarens hemsida.

Sök efter boken

En eftermiddag går den unga bisexuella författarinnan Teresa ner till stranden i Mangaratiba utanför Rio de Janeiro för att simma. Hon kommer inte tillbaka. Kvar på stranden ligger hennes kläder; hennes kropp är borta. På kylskåpet hittar Teresas pojkvän, latinläraren, en dikt av Manuel Bandeira.

I vågorna på stranden,
i vågorna i havet,
vill jag bli lycklig,
vill jag gå under.

Tog Teresa livet av sig? För att komma henne närmare öppnar han mappen "Nya romanen" på Teresas dator. Hennes senaste och pågående projekt är en roman baserad på Manuel Bandeiras poesi, där Teresa allegoriskt velat använda sig av karaktärerna: Pierrot, Colombine, Harlekin (och kanske en Pierrete) i Bandeiras bok Karneval. Huvudperson i Teresas roman är Colombine, en kvinnlig författare.

Pojkvännen fortsätter att skriva på romanen – som om han vore Teresa. Hans ledstjärna och vägvisare in i skrivandet, och till Teresa, blir boken Stjärna över hela livet, Bandeiras samlade och översatta dikter. Samma bok som tillsammans med delar av Bandeiras prosa- och självbiografiska verk inspirerat Adriana Lisboa till att skriva romanen Colombines kyss.

Låter det rörigt? Nej då, låt dig inte luras läsare. Berättartekniskt är Colombines kyss ett litet metafiktivt mästerverk. Och på samma gång en avslappnad och melankolisk hyllning till långsamhetens lov, en kärleksförklaring till skönheten i det lilla.

Som en stilla flod flyter texten fram, stannar upp vid livets mikrokosmos, små små vardagsbetraktelser av livets mellanrum: sprickorna i trottoaren, en apelsinfärgad gardin, en kackerlacka framför tassarna på en hund, känslan av att bita i ett äpple. Stämningsmässigt känns haikuns kärnfullhet inte långt borta; Bandeira har, som omnämns i boken, också översatt en av haikudiktningens mästare: Basho.

I bakgrunden hörs Rio de Janeiros gatuljud, avlägsna och viskande hammarslag, trafiken, barn som leker, ett trumpetsolo, en bossanova. Ella Fitzgerald som sjunger "Misty": "Look at me, I'm helpless as a kitten up a tree." Det här är vacker och skön läsning.

Textutdrag (Visa/göm)

Helena Hansen

Publicerad: 2007-01-11 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-29 15:15

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2341

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?