Bella är en tjej som gissningsvis är sex, sju år gammal. Hon berättar om hur det var att åka till Köpenhamn med mamma och hennes kille Patrik, när de bara ville prata med sina kompisar Johan och Erika och hur de hela tiden prackade på henne saker utan att fråga:

Jag ville ha päronsoda. Men innan jag hann säga någonting hade Patrik beställt någon ljusgul dricka till mig. Den var sur och sticksig i munnen.
- Citronvatten, sa Patrik. Det var det bästa jag visste när jag var liten! För mig är det smaken av Danmark!

Här är det fråga om återkommande krockar mellan barnets och de vuxnas önskemål och det blir det ensamma barnet som får anpassa sig till de vuxnas attityd. Desto större triumf när hon oväntat får en stor sedel som hon får göra vad hon vill med och äntligen kan köpa en sådan där superfin silvrig heliumballong som mamma alltid pratat nedlåtande om. En magisk häst!

Har saker en större laddning/betydelse i barndomen? Tillskrivs de då fler betydelser? En ballong kan bli en vän med en personlighet, någon att räkna med helt enkelt. Något unikt som inte är utbytbart. Så vad händer då när man förlorar en älskad ägodel?

På det viset känns boken trovärdig, när Bella berättar får sakerna nästan lika stor plats som personerna i berättelsen. Visst är det kul när moster Miriam kommer på besök, men det är något alldeles extra att få den speciella badringen som hon har med sig.

Boken belyser på flera sätt hur vuxna kan vara uppslukade av sitt eget och inte tar in det barnet säger, inte lyssnar ordentligt. Först när Bella exploderar och blir riktigt, riktigt arg stannar alla upp och tar sig tid att lyssna på det som hon försökt säga länge: att hon inte vill ha någon grillad korv! att de minsann inte kollar när hon visar sina nyaste trick!

Berättelsen ackompanjeras av teckningar. Det blir fina kontraster mellan de rena linjeteckningarna och de mjuka skuggade partierna i bilderna. Människorna har genomgående överdimensionerade huvuden, vilket gör att deras ansiktsuttryck hela tiden hamnar i fokus.

I det avslutande kapitlet möts barnets behov av att få sina känslor bekräftade på ett fantasifullt sätt, när det dyker upp ett brev från den magiska hästen. Grundtonen i den här berättelsen blir ändå ensamhet. Det är ett barn som tillbringar mycket tid för sig själv som berättar.