Recension

: Kärleksbarnet
Kärleksbarnet Hillevi Wahl
2006
Prisma
7/10

När flaskan går före allt annat

Utgiven 2006
ISBN 9151847361
Sidor 280

Om författaren

Fotograf: Renato Tan

Hillevi Wahl är journalist. Hon har tidigare gett ut böckerna ”En fuskmammas bekännelser” och ”Från fuskmamma till supermamma”.

Sök efter boken

Jag var alltid rädd att något farligt skulle hända medan jag sov och jag hade utvecklat en fantastisk hörsel. Jag kunde höra en skruvkork långsamt och försiktigt öppnas flera rum bort och vakna av ljudet. Och jag hörde på stegen hur full mamma var.

Irmeli växer upp med en mamma och en pappa som båda dricker mer än de mår bra av. Hon blir en mästare på att tolka signaler – vilket humör är mamma på nu: vänlig och pratsam eller arg och vass i replikerna? Som läsare kan jag inte låta bli att fråga vem som egentligen agerar förälder åt vem när föräldrarna inte fullt ut klarar att fylla sin vuxenroll?

Irmeli verkar aldrig helt ge upp hoppet om att det ska bli bättre, hon fortsätter älska sina föräldrar trots att de gör henne besviken gång på gång. Är barn alltid så lojala mot sina föräldrar? Hur mycket är ett barn beredd att uthärda innan den lojaliteten ifrågasätts eller bryts? Är familjeband starka oavsett om uppväxten är stökig eller harmonisk?

I romanen följer vi Irmelis historia från det att hon föds som sina föräldrars kärleksbarn till att hon blir vuxen och lämnar hemmet. Parallellt med uppväxttiden som följer en hyfsat kronologisk tidslinje, finns fragment från vuxenlivet inflikade med särskilt fokus på en passionerad och komplicerad kärlekshistoria.

Romanen fokuserar på helt grundläggande existentiella frågor: Hur påverkar uppväxten det vuxna jaget? Är man inprogrammerad att uppsöka liknande situationer i sitt vuxna liv som i barndomen – att stångas med samma typ av svårigheter/problematik? Och om man upplever det så – hur ska man i så fall frigöra sig från det mönstret, göra helt andra val?

Berättelsen pulserar av liv, den inbjuder till sträckläsning, jag vill verkligen veta hur det ska gå för den lilla tappra tjejen? Nyktert och osentimentalt beskriver författaren Irmelis vardag, utan att bädda in eller undvika de svåra sakerna. Det säger sig självt att det inte blir lätt att ta hem kompisar med vetskapen att mamma kan bli jättefull i bakhuvudet. (Så full att hon kissar på sig eller somnar i sin egen spya.) Ibland går det knappt att fatta att ett barn pallar med så mycket oro och ensamhet. Då blir det en lättnad att romanens vuxenjag bryter in i historien med sin livserfarenhet, sina tillbakablickar och sin vilja att komma underfund med saker. I slutänden blir det alltså en hoppfull historia, fylld av energi.

Textutdrag (Visa/göm)

Andrea Berge

Publicerad: 2006-12-01 00:00 / Uppdaterad: 2011-03-06 11:02

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2281

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?