När Feidippides, enligt legenden utmattad anlände till Athen för att underrätta om segern över perserna hade han sprungit sitt sista lopp. Men det var knappast hans första. Han betraktades redan tidigare som Athens främste löpare och han var det självklara valet när de alltmer desperata grekerna sökte Spartas hjälp mot perserkungen Dareius och hans annalkande flotta. Under det företaget sägs han också ha mött självaste Pan vilken lovade assistans i den kommande kraftmätningen. Det fanns således en hel del omständigheter som alla bidrog till att göra Feidippides språngmarsch från Marathon till Athen odödlig. Det var inte en slump och ingen isolerad händelse. Att han dog strax efter sin målgång är bara en del av förklaringen.

Precis samma sak är det med själva slaget vid Marathon. Det var heller ingen slump. Greker och perser hade under många år byggt upp de motsättningar som delvis kulminerade under de ödesmättade timmarna på den hellenska slätten. Det är alltså svårt eller rent av omöjligt att enbart skriva en intressant bok om just slaget. Det vet Tom Holland precis som de flesta av dagens skildrare av historien. Visst kan man som Antony Beevor skildra slag från det andra världskriget etc. där källmaterialen är rika men ju längre bakåt i tiden man hamnar desto värre är det med just den saken.

Men ett slag från vilken epok som helst kan utgöra ett centrum att bygga och förklara skeenden kring. Slaget i sig, tillfället när kedjan brister är naturligtvis avgörande på många sätt men inte förrän det placeras i ett förståligt sammanhang blir det möjligt att verkligen förstå betydelsen av det. Att enbart få reda på att greker slog perser där och då är kanske inte helt men tämligen meningslöst.

Därför blir man glad när man läser Hollands bok. Han gör precis det som är hans uppgift. Han placerar in slaget vid Marathon år 490 f.v.t. i den kontext det hör hemma. Utvecklingen i den hellenska världen skildras med ingående och breda beskrivningar av både de athenska och spartanska samhällena. Också utvecklingen av de grekiska städerna i Jonien finns med. Men det som kanske är mest intressant att läsa om är skildringen av det persiska rikets framväxt. Tidigare har vår bild av antiken i mångt och mycket varit Greklands och Athens. Inte så konstigt kanske med tanke på hur staden på Attika kom att dominera sin samtid och i så hög grad influera den Västeuropeiska historien i stort. På senare tid har emellertid massor av fakta om perserna och deras enorma rike presenterats som utgör viktiga delar av den antika historien och de både sammanfattas och presenteras på ett utmärkt sätt av Holland.

Vid tidpunkten för slaget var perserna en dominerande stormakt och de avlägsna grekerna var sannolikt mer ansedda som irriterande än som ett reellt hot mot den rådande ordningen. Men den överraskande förlusten vid Marathon var inte första gången en stormakt fick problem med en på pappret underlägsen fiende. Och med facit i hand vet vi att det absolut inte var den sista heller. Vid Marthon och de övriga slagen mellan greker och persen hävdade de förstnämnda sin rätt till oberoende och resultaten känner vi. Hur historien skulle sett ut om utfallet blivit ett annat är svårt att säga men som sagt har mycket av det vi betraktar som vårt europeiska kulturarv rötterna i det klassiska Athen och hos dess framträdande karaktärer. Det är inte säkert att ett klimat under den persiske kungen skulle varit lika gynnsamt för dessa filosofer, författare och forskare? Kanske skulle världen sett helt annorlunda ut och med det i tankarna blir slaget vid Marathon något större än en regional konflikt för ett antal tusen år sedan. Det blir något som berör dig och mig här och nu. Det finns såldes flera skäl att läsa den här boken. Tom Hollands språk och urval är ett, antikens betydelse ett annat och det finns säkert fler.