Kreta har med sitt centrala läge varit av stor vikt för dem som velat dominera Medelhavet genom årtusenden. Så även under det andra världskriget. Efter Greklands fall 1941 ökade öns strategiska värde ytterligare vilket de allierade var mycket väl medvetna om. Merparten av de från Grekland evakuerade styrkorna placerades också här för att stå emot eventuella anfallsförsök. Med detta i åtanke plus att den brittiska flottan var överlägsen i området såg det relativt ljust ut för Kretas försvarare. Man hade dessutom tillgång till mycket detaljerade och pålitliga underättelserapporter.

Tyskland som vid tidpunkten var närmast totalt segerrika ville emellertid undvika att Kreta utvecklades till en utbyggd brittisk flottbas och man fruktade också att ön skulle användas för flygräder. Ett tyskt anfall var således att vänta och enligt alla överslag och alla underrättelser skulle det ske från luften. Det var i princip alla överens om förutom Kretas befälhavare som riktade sin uppmärksamhet mot havet. Det blev avgörande för hur slaget om ön skulle sluta. Tyskarna anföll med fallskärmsjägare och erövrade ön trots motstånd från både armén och öns befolkning.

Hela förloppet från Greklands fall och fram till återerövringen av ön skildras av Antony Beevor som verkar ha läst varenda befintlig dagbok, intervjuat varenda överlevande veteran och nosat igenom samtliga tillgängliga arkiv. Källmaterialet är med andra lika välstuderat som rikligt.

Bevvors författande (som lockar massor av läsare) kan som jag ser det sammanfattas med tre ord: helhet, detaljer och människor. Han drar sig inte för att skissera på flera plan vilket gör intrycket brett. Båda de stridande parterna redogörs för liksom för hur civilbefolkningen agerade sig under perioden. Lägg därtill de storpolitiska dragen och spelet runt om kring. Det mesta är täckt för. Emellan dessa större drag finns massvis med insprängda smådetaljer vilket hjälper till att levandegöra förloppen. Hur var vädret, vad hade man för pålägg, vad sjöng man för sånger? Det lyfter. Även de många personporträtten fyller denna funktion. Beevor presenterar en rad mer eller mindre sympatiska människor som alla spelade olika roller med betydelse för Medelhavsön.

På det hela taget känns boken genuin och de som tidigare läst Beevor kommer säkert inte att bli besvikna.