Recension

: Grevgatan 22
Grevgatan 22 Jenny Leeb
2006
Fischer & Co
3/10

Debutantvecka: Bratlivet i grodperspektiv

Utgiven 2006
ISBN 9185183288
Sidor 315

Om författaren

Jenny Leeb arbetar som rådgivare på mediebyrå i Stockholm.

Sök efter boken

Jag gillar inte när det är förutsägbart. Förutsägbart på ett sådant sätt att det bara är en tidsfråga. Därför undviker jag att se filmer med exempelvis Vin Diesel och The Rock. Om jag kan undvika det läser jag heller inte böcker av Marian Keyes eller Lisa Jewell.

Men alla dem jag nämnt tjänar väldigt mycket pengar på att vara just förutsägbara. Vi verkar ändå som grupp gilla det trygga, det säkra, det förutsägbara.

Leeb kanaliserar Keyes i sin debutroman om en tjej som dricker för mycket och går ut för mycket och har sex med killar för mycket och inte inser det riktigt. Och så finns det ju en kille som är bra egentligen men tjejen är för upptagen med att vara bakfull för att inse det. Och lillayster som är präktig men har en otrogen skitstövel till man. Ja. Nån mer som har läst "En oväntad semester". Och "Vattenmelonen". Och…ni vet.

Lillasyrrans man är så mycket skitstövel att det är väldigt svårt att tro att något ens hälften så enkelspårigt ego skulle kunna finnas i verkligheten. Barnet i familjen så odrägligt bortskämd att han får Dennis the Menace att framstå som en korgosse. Systrarnas föräldrar så borgerligt strama att man hela tiden är övertygad om att de ska spricka och basebollträna i röven hoppa fram. Storasyrrans truliga flirtande med jobbarkompisen vars-tjej-hon-känner…hennes envisa förnekande av det som för alla varit uppenbart sedan sida 7, när man först får veta att de bonkat.

Sedan är det bara en lång, lång transportsträcka fram till att syrrans man visar sig vara otrogen, hon klämmer åt ungjäveln för första gången och dumpar mannen. Lillasyster…ja gissa.

Under tiden namedroppas de bratsliskigaste ställena i Stockholm så ofta att det är komiskt samtidigt som storasyster sätter rekord i att inte jobba på jobbet utan bara obsessa över killen hon tror att hon inte vill ha men som vi alla vet att hon kommer att bli ihop med.

Jag gillar själva ur-idén, nåt slags bloggroman, visst, det är schysst och det passar bra för ämnet. Då blir ju det osammanhängande draget mer förståeligt. Men det hade krävts mycket striktare tyglar från förläggarens sida, det hela har så mycket hafsverk över sig.

Jag förstår om man vill hoppa på det lukrativa chick-littåget, men det krävs mer än såhär för att slå sig in. Konkurrensen är mördande. Det finns så många andra som erbjuder mer originalitet och mer humor. Marian Keyes till exempel, för att bara nämna någon.

Textutdrag (Visa/göm)

Anna Larsson

Publicerad: 2006-11-06 00:00 / Uppdaterad: 2006-11-06 00:00

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2254

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?