Att vara sexton år och full av drömmar och gradvis inse att ens öde ligger i andras händer. Det är verkligheten för Selma Berg. Det är hennes farbror, kyrkoherden, som är hennes förmyndare och det är också han som förvaltar hennes pengar.

Selma framstår som en barnslig och samtidigt orädd person som vågar ge svar på tal och kanske inte alltid är så flickaktigt foglig som omgivningen förväntar sig. Vad är det då som får henne att ta steget att tacka ja till en friare som är jämn-gammal med hennes egen pappa, som hon inte tycker är det minsta attraktiv och som hon öppet erkänner att hon aldrig kommer kunna älska?

Är svaret verkligen så enkelt som pengar? Pengar som en möjlighet att förverkliga drömmar? Den stora mängden pengar som kommer innebära att hon aldrig kommer behöva bekymra sig om sin försörjning? Hennes makes pengar. Han som blir hennes nästa förmyndare, han som lovat att ge henne allt.

Att man redan från första sidan får klart för sig hur ung och oerfaren hon är, gör upplevelsen av denna förlovning desto obehagligare. Vet hon vad hon ger sig in på? Hon ges möjlighet att ge sitt samtycke eller neka, det är ingen som tvingar henne, men det är heller ingen som avråder henne. Sett ur de båda förmyndarnas synvinkel, framstår det nästan som en affärsöverenskommelse.

Kyrkoherden klappade honom på axeln.
- Jag förstår dig så väl, sade han och såg nästan rörd ut, var lugn för att barnet skall få allting som hon vill.

Det finns flera paralleller mellan författarens och hennes huvudpersons liv och det märks när temperaturen stiger. Det händer inte mycket i den yttre handlingen i boken, men på det inre planet kokar det. Samtidigt som Selma fogar sig i sin nya roll, grubblar hon mer och mer på vad denna roll gör med henne som människa och hennes självrespekt. Har hon överhuvudtaget någon möjlighet att ångra sig?

Ibland upplever jag att författaren i väldigt hög grad använder texten till att utveckla och förklara sina tankar om äktenskapet, det gör texten bitvis lite statisk. Samtidigt är det mycket spännande att ta del av dessa åsikter, upprördheten och glöden smittar och det är lätt att föreställa sig att boken ansågs radikal när den kom ut första gången. Den är svartare än Fru Marianne där det i större grad finns en blandning av förtvivlan och hopp, där hon inte helt tycktes vilja ge upp bilden av att ett romantiskt, harmoniskt äktenskap skulle kunna vara möjligt.

Ekonomi är fortfarande ett laddat tema i de flesta relationer, något som sällan diskuteras i offentligheten. Många unga sambos delar till exempel sina gemensamma kostnader 50-50, även om mannen tjänar betydligt bättre och därmed får mycket mer pengar över till privat förbrukning. Skulle det inte vara mer rättvist att dela kostnaderna proportionellt i förhållande till inkomst? Eller ser man hellre att mannen kan vara Pojken med guldbyxorna, den som har råd att spendera, bjuda på resor och restaurangbesök? Vad gör det med maktbalansen i en relation, om en alltid är den som ger och en annan alltid är den som tar emot?