Recension

: Dikter från den efterblivna landsbygden
Dikter från den efterblivna landsbygden Les Murray
2006
Brombergs
10/10

Pratlyrik från en undermänniska

Utgiven 2006
ISBN 9185251259
Sidor 118
Orginaltitel Subhuman Redneck Poems

Om författaren

Fotograf: Johan Berglund

Les Murray debuterade 1965 och räknas som en av Australiens ledande lyriker. Han har publicerat en uppsjö diktsamlingar, essäer och prosalyrikverk. Idag bor han på sin släktgård i New South Wales i Australien.

Sök efter boken

"Den lägre stående människans bonnläppsdikter" skulle en direktöversättning av Les Murrays Subhuman Redneck poems kunna lyda. De namnkunniga översättarna har i stället valt Dikter från den efterblivna landsbygden och visst, det är inte så tokigt. Båda titlarna varslar om den mittemellanposition Les Murray har i sitt skrivande, mittemellan satir, lyrisk mystik och krass prosa. Han skriver om australiensare, nya och gamla, vräkta bankmän, uråldriga berg och ensamma bensinstationer, trädövertäckta trädgårdsdammar, fossiler, sockerplantage och besjälad men sällan gåtfull natur.

Les Murray har varit med ett tag. Han debuterade 1965 med The Ilex Tree och har haft ett internationellt genomslag, men inte fått ett helt diktverk översatt till svenska tidigare. Han är en karaktär; han är stor och tjock med en rejäl bonnsolbränna, flykting från staden med ett ben i australiensisk kultur och ett i europeisk. En märklig men samtidigt påfallande sammansatt hybrid av Winston Churchill, Walt Whitman och Klabbarparn. Numer bor han på sin släktgård och odlar marken, sköter sin trädgårdsdamm och skriver löpande lyrik. Endast de två första verkar få honom att svettas.

För hans dikter är lekande lätt framtrollade, de är ingivelsens betraktelser översatta i självsäkert chosefria formuleringar. Det är avslappnad pratlyrik, rykande i sin glöd men med den egenhändigt konstruerade poetens eftertänksamma avstånd. Stilen är så okonstlad och intuitivt direkt att man närmast registrerar dikterna som en samling bilder. Det är pedagogisk predikan om en myllrande och poetiskt fertil australiensisk natur och om människorna som irrar omkring i dess utkanter.

I den bildstarka "Som att forsla lagrat vatten" vadar en kvinna och en pojke genom sin översvämmade by. Den förkroppsligade naturen tittar in ett ögonblick och bjuder på ett äventyr som lever kvar när de stiger upp på en torrlagd höjd. Vattnet rinner av dem men inte äventyret.

De fortsätter. Antag att plankan jag går på
under vattnet är en mast som från
ett gammaldags skepp
–. En fin hessisk nyans
fuktas där nere av tvärsalningen
och likt vingar pumpar den gungande vattenlinjen
som handsklikt omsluter deras kroppar
stöd till deras simliknande planetsteg.

Det poetiska skarpsinnet är slående. Den gränslöst vackra "Nattlig jordbävning" låter tiden stanna upp i ett mörkt och vintrigt bergslandskap, tåget måste stanna: personalen ropar order i kylan och passagerarna blir som "grannar som oroade stirrar ut genom spegelbilder av sig själva". Utanför stadens påtaglighet finns naturens makter hela tiden på lur, med hastiga dofter av farliga äventyr då människornas fåfänga byggen för en stund felar.

Civilisationen blir ett utanpåverk, en gänglig konstruktion byggd på en sovande vulkan. Och konsekvent syns en av bokens och Les Murrays återkommande teman: den civiliserade urbana människan är endast på kort besök på en oföränderlig planet. Den enda uthärdliga livsföringen är för Murray ett liv långt från staden, på en avlägsen lantgård eller i direkt samklang med naturen som den i dikterna alltid närvarande australiensiska ursprungsbefolkningen. Det finns ett glapp mellan de som en gång beträtt Australiens jord och de invandrade européer som våldfört sig på den. Murray älskar sitt Australien, ett Australien han delar med människor som bestulits på sin värld, eftersom "allt som kan ges namn har getts namn igen". Man får intrycket att han tycker sig leva mellan en låtsasvärld och den riktiga världen, en kluvenhet som ofta uppenbarar sig för honom när han påtar i sin trädgård eller sköter sin lummiga damm.

Les Murray har redan sitt internationella genombrott och huruvida han nu får nobelpris eller inte kanske kan göra detsamma. Något säger mig att han skulle uppskatta det, enligt källor är han en smula blyg och ödmjuk på ett sätt som inte sammanfaller med hans lyrik. Men källan till hans dikter och anledningen till att han fortsätter skriva dem som vore de en naturlig del av hans kroppsliga funktioner ligger i en överflödande och surrande värld väldigt, väldigt långt från civilisationens kulturbedömande rättssalar.

Magnus Jonsson

Publicerad: 2006-05-23 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-29 20:04

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2032

4 kommentarer

Bra skrivet, intressant och bra språk.

Karin Oregistrerad 2006-05-23 15:38
 

Här vankas det inte bara recensioner, utan recensioner på recensioner. Meta så det förslår…

micke Oregistrerad 2006-05-23 15:52
 

Jag tycker din kommentar om metarecensionen var intressant och bra.

Nörd Oregistrerad 2006-05-23 15:54
 

oj, oj jag får kulturkritikmetababuschkasvindel – hur många dimensioner finns det?
Jag ropar "HALLÅ!" ner i avgrunden.
.
.
.
.
hallå (ekar det)

micke Oregistrerad 2006-05-24 00:14
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?