Vissa människor inspirerar en. Jag hoppas jag är en sådan och om jag inte är det så strävar jag efter att vara sådan, bara så ni vet. Jag vill sprudla av liv som jag är säker på att Leo gjorde. Mannens vars föreläsningar jag läst nedskrivna på papper från band. Han är död nu det […][...]

Att Lagt kort har haft stor betydelse förstår man redan efter bara några minuters research på nätet. Ekot från bokdiskarna, när den damp ned 1970, tar också förlaget Atlas fasta på när den i november gavs ut i nytryck på pocket (utan att nyöversättas): Joyce Carol Oates och Bret Easton Ellis får uttrycka sin beundran […][...]

Enligt nyhetbyrån AP kammade Louvren in rekordmånga besökare 2005. Två orsaker antas ligga bakom ökningen: satsning på yngre besökare samt att ”da Vinci-koden” har gett museet extra publicitet. Louvren räknar kallt med ytterligare ökning i år eftersom filmatiseringen av boken har premiär under våren. Är det detta som kallas för synergieffekt?[...]

Jag har lite svårt att börja att skriva om Ivans återkomst. Den är vardagen som går runt i cirklar kring livet. Den är smärtan från gårdagens fylla med syfte att glömma livet som det inte blev som alla visste att det ändå skulle bli. Och nånstans där, mellan tomma ölburkar i passagerarsätet och orakade kinder […][...]

I once had a girl, or should I say, she once… Det där med minnen är en knepig grej. Toru Watanabe är ju vuxen nu, 37 år gammal och framgångsrik skribent, men allt som krävs är att han får höra en instrumental muzakversion av ”Norwegian Wood” för att det plötsligt ska vara 1968 igen och […][...]

Den 11 januari 2006 går ett halvdussin människor ner i Stockholms tunnelbana mitt i rusningstid. Med sig bär de varsin ICA-kasse med giftgas som de släpper ut mitt i folkmassan. Tunnelbanan är knökfull, speciellt så här i trängselavgiftstider, och inom några minuter har tusentals människor drabbats. Några dagar senare visar det sig att en religiös […][...]

Det behövs en enkel, opartisk och lättillgänglig introduktion för nybörjare till ämnet globalisering, skriver Kavaljit Singh i början av den här boken. Jaså, tänker jag, och minns några av de dussintals böcker på temat som givits ut bara det senaste året. Men ok, Singh har kanske en poäng. Mycket av litteraturen som ges ut är […][...]

En revolution är på gång i Latinamerika. Inte en revolution av det klassiska slaget (stormningar av vinterpalats och liknande), utan en revolutionerande omvandling underifrån. Av människor – och för människor. När det här skrivs har Evo Morales just vunnit en storseger i valet i Bolivia – understödd av en bred folklig kampanj bland ursprungsfolk i […][...]

Den största skamfläcken i svensk invandrings- och integrationspolitik – behandlingen av de apatiska flyktingbarnen inräknad – är sveket mot de hedersförtryckta flickorna. 10.000-tals tjejer och unga kvinnor har fått sina liv förstörda medan det som skulle vara deras skydd, det svenska samhället, har hukat och mumlat om tolerans och förståelse för ”kulturskillnader” och ”tradition”. Har […][...]

Jag ska inte säga något om dokusåpatittares läskunnighet. Men det är många bilder i den här boken. Förlåt. Kanske är jag helt fel person att recensera detta. Men det är på något vis uppfriskande att läsa en bok som så oförskämt står för vad den är som Handbok för dokusåpawannabes. Vänta er inga roliga anekdoter […][...]