Recension

: Du är Christer Pettersson du också - Texter från radio, tv och tidningar
Du är Christer Pettersson du också - Texter från radio, tv och tidningar Marcus Birro
2005
Predi förlag
2/10

Outsidern som ville in från kylan

Utgiven 2005
ISBN 9197536814
Sidor 122

Om författaren

marcus-birro-porträtt.jpg
Fotograf: Micke Karlsson, Spetsproduktion

Marcus Birro, född 1972 i Göteborg, bor numera i Stockholm. Som poet har han blivit uppmärksammad med diktsamlingarna I den andra världen (1992) samt Skjut dom som älskar (1997). 1999 debuterade han som romanförfattare med boken Alla djävulska främlingar. Skriver krönikor om livet och bloggar om italiensk fotboll. 2007 tilldelades han Dan Andersson-priset.

Marcus Birro – Författarens hemsida med texter, intervjuer, gästbok med mera.

Sök efter boken

Det är synd om många i Marcus Birros texter. Det är synd om svenskar i allmänhet, som inte fattar bättre än att stanna kvar i ”ett slags ändhållplats där bussen aldrig kommer”. Det är synd om alla de som följer dramatiken på löpsedlar och dokusåpor. Det är synd om uteliggarna som ingen bryr sig om. Det är synd om de som bildar familj och följaktigen inte bryr sig tillräckligt om sig själva. För ”i rutiner smulas drömmar sönder” Och det är synd om Marcus Birro, som mitt i sin välformulerade vilja om att inte bli som alla andra, tvingats in i en romantisk schablon av hur en författare ska förhålla sig till livet. Och stå utanför.

När Birro pratar om svenssonlivet, hunden och volvon, och det gör han ofta, så är det alltid utifrån ett ”titta på alla dessa människor som inte förverkligar sina drömmar”-perspektiv som känns så fruktansvärt löjligt. Meningar om hur medlemmar ur Birros egen 70-talistgeneration ”går och sprätter bakom era barnvagnar, bakom era fruar och matkassar” gör att jag nästan vill framhäva någon form av mental kräkning och få ut meningarna ur medvetandet. Varför måste det alltid finnas ett motståndsförhållande mellan hunden, jobbet, familjebildandet och de ofta bara vagt beskrivna drömmarna som man förutsätts övergivit så fort man inte lever enbart för sig själv?

För mig förstör denna individualistiska och närsynta inställning också de texter som skulle kunna uppfattas som finstämda. För vad kan egentligen en så onyanserad författare veta om kärlek, om drömmar och ambitioner?

Det är också motsägelsefullt att läsa Birros beklagan över sin tid i Göteborg och den bristande uppskattning som han fått i sin hemstad. Då är outsiderkostymen honom plötsligt trång och Göteborg ”en direkt kulturfientlig stad”. ”Cold people, cruel town” för att citera Birros outsiderkollega Henrik Berggren i Broder Daniel. Men där den senare omfamnar outsiderproblematiken och fryser vidare, vill Birro in i värmen. Uppenbarligen vill han ju få uppskattningen. Applåderna.

Denna problematik som Birro brottas med gör det svårt att ta honom på allvar. Han är arg på medierna för att de producerar skräpunderhållning, samtidigt som han hemskt gärna vill ha deras uppmärksamhet. Och han avskyr de flesta av svenskarna för att de lever så inrutade, förutsägbara liv. Att de sedan inte köper hans böcker, eller går på hans föreställningar gör honom bara ännu argare.

Rikard Liljenskog

Publicerad: 2005-12-05 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-16 10:17

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1841

11 kommentarer

hahaha! bra recention som geller po monga fler en stackars marcus birro.

. Oregistrerad 2005-12-05 06:41
 

Jag förstår inte recensentens tyckanden. Vad tyder på att Marcus Birro "hemskt gärna" vill ha mediernas uppmärksamhet? Sedan när blev det att kritisera samtidskulturen synonymt med det att tigga om rampljusets strålkastarsken? Det har jag svårt att se, åtminstone i detta fall. Personligen tror jag knappast att Marcus Birro vore tacksam om skräpunderhållningsindustrins språkrör valde att zooma in Marcus Birro. Det finns media och så finns det media, något som recensenten av allt att döma, sorgligt nog, ännu inte insett.

Massud Oregistrerad 2005-12-05 10:19
 

Till skillnad från Massud förstår jag recensentens tyckanden. Inte nog med att jag förstår vad Rickard tycker, jag håller med honom också. Jag har dessutom en känsla av att Rickard i sanning är en av de få som verkligen insett att det är skillnad på media och media. Bra recension, Rickard!

Gud Oregistrerad 2005-12-05 11:12
 

Massud:
För att han så tydligt uttrycker sitt missnöje över att bl.a. GP inte uppmärksammat honom under hans författarkarriär i hemstaden. Detta är inget jag tycker, det är något jag läser. Jag tror inte heller att Birro nödvändigtvis skrivit sina krönikor för att få uppmärksamhet av medierna, även om hans ganska hetsiga stil gör sig i "one-liners". Och Gud: Tack.

Rickard Liljenskog Oregistrerad 2005-12-05 13:03
 

Det som är intressant med Marcus Birros författarskap är väl att han behandlar ett fenomen (outsiderskapet) ärligt och uppriktigt. dHan visar läsaren att det där otsider-skapet är just ett "skap" för det växer fram, skapas när diskrepansen mellan individ och samhället blir för stor. Alla kan känna igen sig i det i i olika hög grad.

Läsare Oregistrerad 2005-12-05 17:59
 

Mycket bra recension som väl sammanfattar Prettobirro. Dessutom undrar jag om han bara skriver för män. Eller lesbiska kvinnor…

"går och sprätter bakom era barnvagnar, bakom era fruar och matkassar"

Så oerhört synligt vänt till män, så tydligt att han med all säkerhet inte ens har tänkt på det själv.

Fräknis Oregistrerad 2005-12-07 13:43
 

Bra med pungspark på pretentiösa outsiderromantiker. Känns alltid som om sådana människor i första hand söker övertyga sig själva. Bara att inse att vissa människor faktiskt VILL HA enkla liv med rutiner osv.

Robert K Huselius Oregistrerad 2005-12-07 17:04
 

Jag tror att många provoceras av det faktum att Marcus Birro tycker illa om saker som många andra tycker om.

Glenn Oregistrerad 2005-12-07 18:18
 

När jag hör Macus Birro fylls jag med respekt.

Det är så lätt att håna. Men det är bara hjärtlösa människor som gör det.

Länge leve svagheten och kännslorna

shoreline Oregistrerad 2006-02-26 16:53
 

shoreline; du räddade min dag…tack!

Marcus Birro Oregistrerad 2006-02-28 11:45
 

Du räddar alla mina dagar. Det är en så stor befrielse att få sina egna tankar och visioner bekreftade av någon annan, någon att se upp till. En sådan tröst att få känna det, när man går ensam som en skugga i allén.
Man har en dröm som man verkligen tror på. Det är så mycket man får ta, så mycket man får offra och utstå. Så mycket som gör ont, se hur vännerna sviker sina drömmar, sig själv. Stå där ensam kvar och frågar sig själv, är det mig det är fel på? Det är då en persson som Marcus kommer in i bilden. Det är så mycket osynliga kännslor som inte syns, som inte blir tagna på allvar. Om man lägger sig ner där, då är man svag, för det gäller att vara stark i ett så strikt samhälle. Det finns ingen tanke på att vissa människor är svagare än andra. Alla dras över en kant och det gäller att hänga med. Det är ingen som tänker på individen.
Vi ska bara acceeptera hur allt är. Men varför jag ska tro på ett samhälle som inte tror på mig?
Och jag vill inte hitta ett jobb, jag vill bara hitta glädjen, är det någon som tänker på det, tex? Jag vill leva på impuls, inte på rutin, så jag en dag ska kunna säga sant att jag med har levt. Men det finns ingen tid för sånt. It's left no time for us, the world won't understand. Marcus, if I could change one thing in life I'd make time for us, för sånna som oss!

shoreline Oregistrerad 2006-04-27 00:59
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?