Jag snubblade över den här boken på Bokbussen som åker till campingplatserna i Roslagen för att förse semestrande campare med böcker. Den låg i hyllan bland "lästips" och jag måste säga att jag blev glatt överraskad när jag hade med den en dag i solstolen. Omslagets färg var hemskt och passar inte alls in med innehållet, men omslaget bläddrar man ju snabbt förbi.

"Det vi ska tala om har min farfar tidigare berättat om för min far, och min far har i sin tur fört det vidare till mig. Och denna tradition är mycket äldre än så." Så inleder Stefan Einhorn sin bok som är en kärleksförklaring till livet, meningen med detsamma och till sin far.

När någon håller på att dö från dig så finns det plötsligt samtalsämnen som är viktiga, och den här boken är full av kärleksförklaringar, tillbakablickar och levnadsråd. Stefan beskriver kärleken till sitt barn och hur hans syn på livet och sig själv förändras när han ställs inför två stora personliga tragedier. Hans far håller på att dö i cancer, och dessutom är hans son svårt sjuk. Han tvingas ta paus från sitt vanliga arbete som framgångsrik forskare och tillbringar tiden med att se tillbaka på sitt liv och samtala med sin far.

Hans far delar med sig av kunskap som förts vidare genom muntlig tradition och som varje generation får integrera på sitt sätt i den tidsålder de lever i. Boken tar genomgående upp problemet som forskaren står inför när han skådar på livet eftersom allt inte kan beskrivas i vetenskapliga termer och att människan här hemma i ett större sammanhang. Han tvingas att inse att även sådant som inte finns publicerat i vetenskapliga tidskrifter inte kan bortses från. Det kan kallas andlighet eller det kan kallas något annat. Han upptäcker att hans far sitter på den här visdomen, och klyftan mellan dom som varit uttalad minskar under faderns sjukdom.

När man läser den här boken måste man ha sitt sinne öppet. Den ger inga svar, bara visar på en väg att gå. Den väg som är mänsklig och som främjar alla här i världen. Den är långt ifrån de böcker man läser om att förverkliga sig själv och söka bekräftelse genom titlar och materiella ting. Boken tvingar läsaren att skärskåda sig själv och meningen med sitt eget liv. Det finns en mening med oss alla som lever, vi måste bara hitta vår livsuppgift.